När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


4 kommentarer

Det här är Kent.

1 Kent cyklar hem till NoelHan bor egentligen på Torshälls förskola, men den här veckan får han följa med barnen som går på Midgård grön hem. Idag fick han följa med Noel. Noel var värsta bästa kompisen. Satte på hjälmen när de skulle cykla hem, visade bilarna, presenterade honom för Evert (en annan favoritnalle) lekte ”Hur mycket är klockan farbror Lejon?”, dansade och visade hur man gör till Gangnam style, lät honom laga mat och hjälpte honom vid matbordet. Tydligen var Kent allergisk mot vatten så vi var tvungna att göra saft till middagen, men Noel och Timnah blev inte ledsna för det.13 Kent lagar mat 14 Kent får hjälp av Noel att äta
Under tiden dokumenterar undertecknad med bilder och text och imorgon när Kent flyttar tillbaka till förskolan, innan det är dags för nästa hembesök, får han ta med sig den lilla skrivboken så att alla andra barn får ta del av Kents äventyr hos Noel. Allt i förskolans nuvarande fokus ”hur man är en bra kompis”. Måste säga att det jag kommer sakna mest med Värmdö är nog Värmdös numera bästa förskola (efter nya undersökningar i kommunen faktiskt!).

Noel kunde inte varit stoltare att få det här förtroendet med Kent!

17 Tandborstning 18 Läggdags

Annonser


2 kommentarer

Det finns hopp!

PåskliljorNär naturen lyckats trycka upp sitt allra sköraste genom en jord som för bara ett par dagar sedan var täckt av snö. Hittar vägen till solen. Solen som lockar ut oss tidig förmiddag för att med båda barnen cykla bort med Timnah till en kompis. När vi är ute mer än inne under en hel dag och förråd töms på papper och berg av skräp.KrokusNär färger plötsligt pryder det allra gråaste och sträcker sig stolt mot solen och visar att även om rådjuren kommer imorgon och äter mig som snacks så står jag här nu.PåskliljorNär det är roligt att kratta ihop löv och fallna pinnar, hjälpa gräsmattan att resa sig efter metern snö som äntligen gett vika och man runt de små äppelträden ser hur höstens lökar faktiskt överlevde de ogröna fingrarnas försök att ge nytt liv efter månader av torka och trolig död.SnödropparNär man runt stenar under gammalt gräs hittar de vita dropparna som med sitt namn talar om vad som endast återstår av snön. När händerna börjar svida lite smått efter den ynka lilla tiden man lagt ner på krattning. När dofterna av gamla löv, nytt gräs och vår slår emot en och det tar emot att gå in och laga mat trots att ryggen börjar värka efter alldeles för många böjningar, sopning och sortering.PåskliljorNär den sista snön på altan har skottats bort och utemöblerna fått sin rättmätiga plats och kaffet kan intas i ständigt kisande medan barn och grannbarn tävlar runt bordet. När man slipper ha grillen på en snöhög när man grillar middag. När dottern kommer hem efter en heldag hos kompis, kastar hjälm och jacka på farstubron och springer ner till skogen för att kolla läget i kojan och kommer tillbaka med fridlysta blommor.BlåsipporDå vet man att det är vår, på riktigt, och vinterns mörka kyla är knappt ett minne blott i förhållande till sommarens värme som ligger framöver!


1 kommentar

Om jag inte pausat…


…hade jag kunnat berätta att det har varit full fart här. Utflykter och inflykter, många långa härliga samtal och skön tystnad (när barnen lagt sig). Det har varit sol och fint och både Grisslinge och Ingarö har fått besök av det här gänget.

    

När jag tänker efter så har vi nog under dessa fyra veckors sommarlov haft ca två dagar helt själva. Annars har vi nog haft folk här hela tiden! Riktigt roligt när man själv inte haft någon möjlighet att åka någonstans (förutom till Rossen den där regniga veckan i och för sig), men nog blir man lite trött!

Timnah och aussi-kompisen Joshua

Noel och Micaylah

Jag skulle även talat om att Timnah vill byta namn.
”När jag blir stor ska jag byta namn”
”Jaha, vad ska du heta då?”
”Delfina”
”Jaha, varför då?”
”För att det är fint och så gör man när man är vuxen”
Okey, själv skulle jag nog behållit ”Timnah”…

Så har vi haft kalas igen. Kompiskalas. Fast eftersom det kom några vuxna (långväga kompisar med föräldrar som är våra kompisar fick låta föräldrarna stanna kvar), så var det inget ”riktigt” barnkalas och Timnah har fått för sig att hon ska få ett kalas till…

     

Men tack och nej – 18 ungar och 12 vuxna räcker gott och väl för nästa år också! Roligt att se att den gamla godingen knorr på grisen blev uppskattad även av 2000-talets avkommor!

   

Löpningen då? Suck ja… den har nog hamnat lite i en svacka tror jag. Inte för att jag slutat springa (försöker göra minst ett varannan dag lopp), men det känns så tungt. Den här kroppen har nog aldrig sprungit så regelbundet som på sistone, och det börjar ge sig uttryck i ömmande knän och molande smalben. Känner igen de begynnande symptomen från min härliga månad av knäinflammation efter Sydney maran, men det ska det bli ändring på! De här två veckorna utan mobil har jag ju inte heller kört med någon löparapp (kanske är det därför det känns tungt?!), så kroppen har fått styra. Och när farten ökas och motståndet blir tyngre så säger knäna ifrån. Vill verkligen inte att det ska bli något som sinkar det hela, så jag har faktiskt saktat in och tagit det lite lugnare när backar ger småknivar under knäskålarna. Och molar knäna dagen efter har jag unnat mig en extra dags vila. Men det känns så tråkigt! Man blir inte särskilt motiverad att ge sig ut då heller.

Så, nu har jag även börjat läsa ”den där boken”! 🙂 Har inte kommit så långt, men det är fascinerande hur man kan skriva så mycket och intressant om löpning (som i sig är ganska monotont!). Får väl se om det ger några nya krafter och kan ersätta inköpet av nya dojjor (som inte kommer bli av!). 😛

Eller hur!

Annars har vi avklarat första vardagsmåndagen efter sommarlovet. Njuter av att kunna jobba hemifrån de första två veckorna. Känns lite mer som mjukstart då. Fast man borde fortfarande inte sitta uppe så här sent… Gonatt och på återseende!


1 kommentar

En doft av havet

Ni vet när man snubblar över saker till och från varje rum i huset, när disken fyller både diskmaskin och diskbänk, allt är i oordning, man borde baka och städa inför kommande femårskalas och man istället bara skiter i allt, tar en sen frukostkaffe på altan och en dag på stranden istället – den känslan? Den känslan fick genomsyra hela dagen idag. Med maken ledig och solen på himlen så blev det till att utforska en (för oss) ny strand i närheten istället. Svårt att tro att vi bor i skärgården annars (Grisslinge känns ju inte riktigt som ett havsbad), men det gör vi ju och med en liten utflykt till Ingarö så kändes det idag på riktigt. Med en doft av tång, vågbrus och sand överallt så var det även väldigt lätt att färdas tillbaka till vårt tidigare hem vid Dee Why beach.

Om vågorna ändå kunde var lite mer som vågor :P

My man!

"Jag vill flytta till Australien igen..."

 

 


1 kommentar

Söndag sköna söndag

Kl.8.30. Barnen leker förvånansvärt snällt. Vi ligger halvdöa i sängen och drar oss (I know, vilken slapp morgon!), när svägerskan knackar på och i full träningsmundering.

”Jag ska ut och springa, ska du med?!”
”Öh…nu?!”
”Ja, jag är så peppad nu när jag läser den här boken (Born to run)”
”Hur långt har du tänkt springa?…”
”Tänkte 7,5 km först, men nu regnar det ju så kanske 5.”
”Innan frukost?!”
”Ja! Den här boken har verkligen förändrat mig!”
”Näe, verkligen?! Jag måste nog köpa den där boken…”

Tro det eller ej, men hon som helt lagt ner springturer innan frukost (allt för jobbigt för att vara värt det!) masade sig upp, pluppade i linserna och gav sig ut på en 7,5 km tur (i regn). Och jajemen, det var precis lika jobbigt som jag hade föreställt mig!

Men, men, det är ju trevligt att det alltid går att hitta sätt att utmana sig själv på.

Och som skrivet tidigare, det går ju inte att träna utan att fika (läskigt att det aldrig slår fel! Någonting säger mig att denna livsstil inte riktigt går ihop…), så vi avslutade våra besökares vistelse med att utforska Värmdö lite och tog en tur till Bullandö. Och vad är Bullandö känt för om inte sin glassfabrik! Fantastiskt god glass och massa nervpirrande spring längs båtbryggorna. Tack vare höstvädret så får vi nog ta och åka dit igen!

Min tokiga familj! 😛