När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


1 kommentar

Labyrint – om barnen själva får välja. Igen och igen och igen o igen o…

”När börjar Daidalos?!”
”Hur många dagar är det till Labyrint?”

”Vad är det för dag idag? När börjar Daidalos?”

”Är det Labyrint idag?”

”Börjar Labyrint idag?!”

”Vilken klocka börjar Labyrint?”

”När du kommer och hämtar oss, har Labyrint börjat då?”
”Nej, det är senare på kvällen.”
”Phjuuu….”

”Börjar Labyrint nu?!”

”Nej! Vi kan inte äta nu, tänk om Labyrint börjar!”

Alltså om jag fick en krona för varje gång jag fått frågan idag (för att inte tala om senaste veckan) när Labyrint börjar, ja då skulle skulder vara ett minne blott! På förskolan och skolan leks det Taurus, Bulten och Krampus, på datorn spelas det spelet och ses repriser och hemma tjatas det om detta ”en gång i veckan”-program. Som ni förstår är det favoritprogrammet framför alla. Och hade mina barn vetat vad Emmy-galan är för något, att Labyrint var nominerat men inte vann, så skulle nog tårar flöda. Men nu har de ingen aning. De vet bara att programmet sänds på onsdagar (och kan ses på Play) kvart i sju. Och snart kan de nog klockan också tack vare det!

 

Va! Har du aldrig sett Labyrint och har ingen aning om vad jag pratar om?! 😉 Gå in och kika här:

http://www.svt.se/barnkanalen/labyrint/

Annonser


Lämna en kommentar

Att bryta det vanliga med två små

image
Ett utvecklingssamtal, en mammalunch, en filmvisningskväll och ett besök hos kollegor i stan. Tack och lov kan vardagen fyllas med mer än ”hålla efter hemma” saker. Men nog är det lite pirrigt första gången man utvidgar vardagen med två små… När man gör saker (själv eller tillsammans) som man tidigare inte testat och inte riktigt vet utgången av. Hur kommer det gå?!

Men, väljer man transportsträckorna vid rätt lägen så går det mesta rätt bra.

Utvecklingssamtalet, de sov.

Mammalunchen hos en av mammorna i den nya mammagruppen. Ja, konstigt nog kändes det som att jag, som är den enda med två, hade händerna fria oftare än någon annan. Det gick med andra ord väldigt bra. Jag tackar boken (som jag ska berätta om snart, jag lovar).

Filmvisningen, som var en uppvisning av Kaggeholms (mina gamla) tv-elevers examensarbeten, var kanske inte bästa stället att ta två små otåliga bebisar till. Måste säga att de var duktiga, men med tanke på att de på kvällen är mer vakna, mer otåliga och lite knorriga i magen, så var det lite bökigt att ha de på ett ställe där man ska vara tyst…Men vi var ju två, så förutom några okontrollerade ”hejarop” så gick det hyffsat ändå! Och sååå kul att se resultatet av något som har stötts och blötts i många svängar och som man vet har grämt de under väldigt många månader.

Och så var det den där utflykten till stan. Spelar ingen roll hur många gånger man har åkt kommunalt från alla möjliga håll och kanter in mot stadens kärna. Ska man göra en ny resa (har faktiskt aldrig testat från det här boendet) ensam med två små, så gäller det att släppa alla ”tänk om…” och bara flyta med. Och med mätta barn i vagnen var det inga konstigheter alls. Väl på plats hos bästa Drakflygaren så hade jag ju fyra händer till att få hjälp av!

Riktigt roligt och upplyftande också att få komma iväg och prata, andas och visionera lite jobb. Jag blir liksom lite mer hela mig själv vid sådana tillfällen. Inte för att jag inte älskar att vara hemma med mina små. Tacksamheten över den möjligheten är enorm. Men jag är även väldigt glad för att ha hittat en inkomstbringande bana som utmanar på ett sätt som ger mersmak inför varje projekt. Så när tiden är inne ska det bli väldigt roligt att jobba igen.

Så igår efter avklarade utsvävningar firade maken med lite ”egentid” med fyra barn och undertecknad med en 4,8 km runda. (Och till den uppmärksamme som minns föregående nämnda löptur och tänker ”det var ju ett tag sen, har hon inte sprungit sen dess?” kan jag svara; Nope. Det tog sin lilla tid till nästa runda!…)

Idag landar vi dock i lite vanliga rutiner igen (läs; tvätt, plock, disk…). Och efter diverse utsvävningar är det nästan skönt när dagens bokningar består av att ”bara” lämna och hämta med fyra barn!


2 kommentarer

Snoffe till Kristallen!

Glädje! Nomineringarna till Kristallen (det svenska TV-priset) är klara och ”Snoffe, Döden och jag” programmet som jag fick äran att vara med och jobba med förra våren, är nominerat i kategorin Årets Barn- och ungdomsprogram.

Nu får vi bara hoppas att juryn väljer rätt inför den 30/8 då galan sänds. Har ni inte sett Snoffe? Tyvärr finns det inte kvar i på Play, men jag lovar, det är Sveriges bästa barn-och ungdomsprogram som sänts 2013!


Lämna en kommentar

Sista dagen i den här utmaningen

image
Mailboxen är tömd, kontakter förmedlade, de sista påminnelserna utskickade, lektionsunderlag, upplägg och utvärderingar vidarebefordrade och överlämnade och nycklar inlämnade. Nu är sista dagen på den här arbetsplatsen kommen.
image
Jag minns så väl när jag för drygt ett år sedan fick förfrågan via mail om jag skulle kunna tänka mig att eventuellt vikariera som kursledare och tv-lärare på samma skola jag själv blivit utbildad på. Blev så sjukt smickrad över förfrågan att det just då inte hade gjort så mycket om det inte hade blivit av, bara det att de tänkte på mig. Lilla jag! Lärare?! Fjärilar i magen och ”Självklart!”, var min spontana reaktion, och den har hållit i sig hela vägen. Klart jag ”några” gånger under den sommaren och hösten (!) undrade i förfäran vad jag gett mig in i – skulle jag klara av det?! Men trots alla olika utmaningar, både i form av bökig vardag med pendling och barnhämtning och det faktum att stå inför olika klasser och lärarsammanhang och undervisa, utvärdera, handleda och planera, så har det alltid känts helt rätt och jag är så otroligt glad för att ha fått den här möjligheten.

Och att det redan har gått ett helt läsår! Helt galet. Klyschorna skulle kunna hagla, men vi kan väl hålla oss till ”Vart tog tiden vägen?!”.

Nu återstår bara en personalfest ikväll. Då vi även ska avtacka rektorn som efter 15 år här ska gå i pension.
image
Sen ska jag för sista gången (ta min nu väldigt tunga och trötta kropp…) åka de sex milen mellan Ekerö-Värmdö. Eftersom vi flyttar från Värmdö om 1,5 vecka (1,5 vecka?!?!) kan jag faktiskt säga att det blir sista gången. Sista gången jag kommer hit däremot, det tror jag inte jag kan säga, för det här att handleda och undervisa har verkligen gett mersmak!


Lämna en kommentar

Upplyst nu igen

Zappade förbi Vetenskapens värld. Fastnade inte i det (måste erkänna att jag sällan läser infotexten under den programrubriken …) eller i något annat heller för den delen. Maken zappade förbi igen och fastnade dock i infotexten ”kan tiden i livmodern påverka ett barns personlighet” typ. Men det borde vi ju titta på! Vilket vi gjorde.

Väldigt intressant måste jag säga. Det här handlade det om:

De nio månaderna du tillbringar i mammas mage formar ditt liv mycket mer än du tror. Det påverkar din risk för sjukdomar, din personlighet och hjärnans utveckling. Arv och miljö brukar man tala om, men sällan diskuteras miljön i mammans mage – eller vad hon åt när hon väntade dig. Men nu börjar forskare misstänka att de faktorerna spelar mycket större roll än man tidigare trott. Kanske kan man förutspå hur någon kommer att bli utifrån hur man var som foster.

Har man en låg vikt när man föds vid fulltid riskerar man fler sjukdomar (framför allt diabetes typ 2). Men, det handlar inte så mycket om ifall mamman äter för mycket eller för lite kolhydrater, proteiner och liknande. Nej, de största skillnaderna är beroende av vilka vitaminer och mineraler man som mamma får i sig under tiden man är gravid. Har man för lite B12 och för mycket folsyra är risken för sjukdomar större. Enligt programmet.

Men ska man då bli orolig och börja be om extra kontroller och vara rädd för vad man stoppar i sig, respektive inte stoppar i sig nu utöver insjöfisk och rått kött?

Nej då! Hade jag inte somnat efter halva programmet (the hard life of a pregnant…) hade jag fått höra att vi i Sverige har så bra barnmorskor och undersökningar, så de märker direkt om vi har för lite eller för mycket av någonting. Så no worries!

En annan intressant sak som togs upp var att man redan i magen kan se vad för slags personlighet barnet kommer få. Det är alltså inget man kan påverka efteråt. Har man ett väldigt ”besvärligt” och argt barn är det inget man kan skylla på sig själv för, eller om man har fått ett väldigt ”smidigt” glatt barn så är det heller inget man kan ta cred för. Man kan tidigt se om personen är känslig, tålig osv. Personligheten är alltså redan bestämd långt innan man själv börjar uppfostra de små liven i olika miljöer. Inte sagt att miljöer och uppfostran inte gör sitt till!

Så det är ett tips till alla er som tycker sådant här är intressant. Verkar dröja ett tag innan det hamnar på svtplay, men håll utkik efter Vetenskapens värld från den 15 april.

Borde nog själv se andra halvan igen, så jag vet vad jag pratar om. Får ta det en annan kväll…