När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


2 kommentarer

Fokus: helg

När man reagerar på att att alla sex i familjen äter mat samtidigt, varje gång det sker under en hel helg, då kanske man borde jobba på att det blir så lite oftare?…

Under vardagarna blir middagen ofta lite för sen för att Livia och Leon ska kunna vänta, och så får de något annat i förväg. Eller så ska någon iväg på dans, eller fotboll och så behöver det slängas ihop något ”halvmiddagsaktigt” lite för tidigt för att Livia och Leon ska kunna äta samtidigt. Eller så äts det hos någon kompis, eller någon kompis hos oss. Om inte mamman i familjen är iväg och jobbar. 20141004_135337 Den här helgen har gått i sportens tecken. Noel hade avslutning med fotbollen och fick i halvlek mellan BP och Hammarby Elitdamer gå in på planen och ta emot en medalj för väl utförd Knatteskola (sjukt stolt kille).20141004_140151Och idag var det både den efterlängtade innebandyn (Noel) och handbollen (Timnah). De små verkar tycka det är lika roligt att få vara med och heja på oavsett vad det handlar om. Däremot att vara tvungen att ha galonisar och stövlar (som bara ramlar av) när man bara vill springa omkring i det blöta gräset…inte lika roligt.20141005_163913Ändå har vi alla varit tillsammans igen. En hel helg. Och lyckats pricka in alla måltider ihop. Riktigt lyxigt (har jag tänkt på varje gång) med tanke på veckan i från varandra. Och trots allt som bara ligger och väntar på att tas om hand om efter Kenyatrippen så har även undertecknad lyckats vara närvarande utan jobb framför nosen hela tiden. Som David sammanfattade det hela.

”Åh vad skönt det är att vara lediga tillsammans!”

Annonser


Lämna en kommentar

På väg till vallokalen..

…stannade vi till och lät Timnah testa på lite handboll. Ok, ända sen reklambladet damp ner i brevlådan och bästa kompisen bestämde att hon också ville testa så har det funnits i kalendern. Själva har vi försökt ringa in Timnahs intressen flera år och försökt peppa att underhålla och utveckla (eller fiska efter om det funnits något intresse att göra) något av dessa. Grupper med nya barn har dock inte alls lockat och vi har kunnat njuta enbart lämning/hämtning i pusslet. Nu verkar dock ketchupeffekten slagit till och både Timnah och Noel har upptäckt glädjen i att utöva sport.

” Snälla, snäääälla, får jag gå på handboll?!”

Hur kan man säga nej!? Vet ju själv hur underbar adrenalinkicken är att få pressa det fysiska i nya lärdomar. Och hon har ju redan fått prova på att spela i skolan (och älskade det) så sporten är verkligen inte främmande.

Att få höra att det (om hon fortsätter) under andra året är vi föräldrar som ska hålla i träningarna, kändes däremot främmande! På ett roligt sätt! (Hur gamla har vi blivit egentligen?! Tränarförälder, moi?!)

Gillar verkligen klubbens inställning också, att det viktiga är en bra träning och det sociala spelet och inte elitnivå. Man kan helt enkelt spela för att det är roligt och känns bra!

Så får vi väl se hur länge intresset håller i sig.

Men nu är det valvaka med näsdukar utan chips o choklad som gäller. Nej, inget aktivt avstånd pga god karaktär och sportslig nytändning. Dålig planering helt enkelt!