När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

SEMESTER!

image

Det är svårt att greppa och tro att det är sant, men nu är den här. Den efterlängtade semestern. Och med tanke på att jag avslutade med två dygn utan att träffa barnen i vaket tillstånd och sen fällde en tår i bilen på väg från jobbet igår då inte bara tanken, utan känslan slog till att så faktiskt är fallet, så var det nog på tiden! Än väntar och längtar många, jag vet, men även om det inte är så särskilt sent för semester egentligen så känns det ibland som att jag längtat sen i mars!

Men nu så! Nu ska jag bara försöka lära mig att slappna av i att jag inte har satt mina ”ersättare” i en allt för svår sits (om det alls kommer gå!?), för nog kommer det finnas att göra hela sommaren! Kul! Att beläggningen är över förväntan, men svårt för den ansvarskännande att slappna av i att inte vara på plats och ta om hand. Men men, det får gå bra helt enkelt!

Och nu ska jag fokusera på att lära mig semesterrutinerna som redan instiftats under Davids snart två veckor hemma (läs: sen frukost, och sen lunch, som sig bör). Jag har redan fått lära mig att Sandwich är glassen som passar Livia och Leon bäst, att den helst ska delas på mitten med pappret kvar och att Leon direkt tar av pappret medan Livia helst gröper ur och inte vill att man ska ta bort pappret.

Kanske kanske kan det även inlivas ett litet större engagemang för den här så kallade bloggen också när lugnet infunnit sig (ok, lugnt kommer det inte bli med två små som utforskar världen i en väldans fart..! men ni fattar).

Med endast två veckor tillsammans så ska vi försöka maxa dessa två med start i Hälsingland.

På återseende!

Annonser


3 kommentarer

Ekorrhjulet once again?

B87B3971Det känns som att det ligger en evighet mellan oss och nästa sommar. Samtidigt vägrar jag erkänna att sommaren är slut. Trots att vi har tagit klivet in i hösten både familjemässigt och vädermässigt.

Vi har nu klarat av att börja ettan (”Bra”), börja förskolan igen (”Jätteroligt”) och skola in maken till pappaledigheten (” …”). Ok, den inskolningen har kanske skett successivt hela sommaren, men den här veckan har jag försökt fokusera jobbstart på annan våning än de små. Vilket går till och från.

Det är alltid lite dubbelt det där med att frilansa och komma in i gemet igen. Särskilt när man varit mammaledig länge och inte har något specifikt att komma tillbaka till. Både spännande (oftast löser det sig ju, med sjukt kort framförhållning) och lite ”ingen panik, ingen panik, ingen panik”. Lite ”I HAVE A DREAM!” vs ”Jag kommer aldrig få jobb igen…”. If you know what I mean. Jag är fortfarande mammaledig och maxar bebismysandet bebisarnas protester till trots, men någonstans måste man ju börja ta steget ut i arbetslivet igen (särskilt när maken är pappaledig). Så det försöker jag också göra.

Det finns så många möjligheter, så mycket jag vill lära mig, utvecklas inom, testa nytt, göra igen. Svårt att veta vilken ände man ska börja i, vilka nya vägar man ska våga testa eller vilka gamla man ska försöka slå in på igen. Mycket kretsar kring Kenya såklart, men det är trots allt bara en vecka. Och hyran måste ju betalas hela månaden. Plus att jag är taggad för så mycket mer.

Så även om skolvardagen har börjat sätta fart på ekorrhjulet (trötta storbarn, I tell you) så är det rätt trevligt att höstvardagen är i mjukstart. Den mest ambivalenta ekorren av de alla till trots. Moi.


Lämna en kommentar

Sommar ända fram till påska!?

B87B4950Så har det varit bloggtomt ett tag igen. Sommaren har fortsatt att rusa på och vi har varit i Norrland och semestrat hos pappa och Anna-Karin. Med Linn och Jonas. Vattenlek och trappor skulle kunna sammanfatta de dagarna kan man säga (faschinerande hur roligt det kan vara att lära sig krypa upp och ner för altantrappor!…). Och så bestämde sig slutligen Livias första tand att dyka upp. Bättre sent än aldrig! Lyckades klämma in 1,5 mil i springskorna också. Vill man bli fin får man lida…

Nu är vi bara är hemma och mellanlandar idag innan färd mot 30-års fest i Norrköping imorgon, så mycket mer än så här orkar jag dessvärre inte skriva nu. Men håll till godo med lite bilder.

Trevlig helg!B87B4897 B87B4914 B87B4916 B87B4920B87B4902B87B4900B87B4941 B87B4943B87B4935B87B4885B87B4870 B87B4889B87B4876B87B4866


Lämna en kommentar

Blixtar och dunder

Stockholm (kanske övriga landet också? ) fick erfara ett oväder gigante idag. Regnet stod som piskor i backen och åskmolnen rullade fram som om de skulle ta igen alla fina dagar på en timme. Här hos oss slog blixten ner så pass nära att internetmodemet och digitalboxen har bränts sönder. En datorladdare förstörd och husets värmepanna fick en kyss så duschen efter springturen fick uthärdas i 14- gradigt vatten.

Samtidigt i en annan del av staden på en nyöppnad hamburgerrestaurang (låter det va?!), sitter familjen Annorlunda, efter införskaffande av blocketbilbarnstol, tryggt ovetandes och väntar ut det värsta regnet för att kunna gå tillbaka till bilen. Drömmer sig bort till det australiensiska stormregnet vid Stokton beach då surfbrädor slets ut på vägarna. Till regnforsen utanför lägenheten som nästan gjorde det omöjligt att prata inomhus och alla gånger ”flykten från stormen” ägt rum. För att inte tala om Brisbane floodings 2011 som jag fick förmånen att bevaka. Där kunde det regna minsann!

Nu är det i alla fall över (gick väl på en kvart?), en ny box och internet mojäng är på intågande och imorgon hoppas vi att värmepannan kan ses över ordentligt.

Det händer grejer på semestern. Minsann.


Lämna en kommentar

1 år! Redan!

B87B4633Ju mer jag tänker på det desto mer ofattbart är det. Att det redan har gått ett år. Att ”bebisarna” som visade sig vara Livia och Leon nu har blivit ettåringar! B87B5214Egentligen är det nog fortfarande mer ofattbart att jag över huvud taget födde fram tvillingar (läs min förlossningsberättelse HÄR). Två! På en och samma gång! Efter att båda (!) fått plats i min kropp… Att de hör till oss, som stöpta för vår lilla (ursäkta, stora?!) familj har dock alltid varit självklart. B87B4624B87B4623B87B4622 B87B4627Det har verkligen varit ett spännande år att få lära känna våra små underverk, att se alla fyra underverk lära känna varandra. Att hitta en ny form för vår fyra som så snabbt blev en sexa. Att hitta nya sätt för att få relationerna att fungera. Även min och Davids. B87B4666B87B4647B87B4675B87B4680Roligt också att se hur så otroligt olika varandra de är på så många sätt. Men jag tror nog att olikheterna vägs upp av de olika likheterna med storasyskonen. Riktigt häftigt. Det finns både en liten Timnah och en liten Noel i både Livia och Leon. B87B4708B87B4703Ibland kan jag tänka att det hade varit bättre om vi som föräldrar vid deras sköraste ålder hade kunnat vara lika trygga med de som bebisar som vi är nu. Då kanske man hade kunnat njuta ännu mer och tiden inte gått så fort? Fast samtidigt är det ju det som varit den stora tjusningen, att ta det lugnt och försiktigt. Lyssna in, iaktta, göra om göra rätt och slutligen hitta hit. Till tryggheten. Tryggheten i att vara tvillingföräldrar. För jag lovar er, nu är ingenting omöjligt!

Livia o Leon

Livia o Leon

Oavsett hur jobbigt saker och ting kan vara, särskilt innan vi hittar rätt i allt det praktiska, så är det enda som det känns som att man kan spricka av denna dubbla kärlek. Ibland vet man inte riktigt var man ska ta vägen faktiskt.

Leon o Livia

Leon o Livia

Så bring on the next year!


2 kommentarer

7 år med Timnah!

B87B4439Älskade unge, nu äntligen är du sju år. Som du har längtat. Till gårdagen då du skulle bli så mycket större än dagen innan. B87B4429Men vet du vad. Du behöver inte vara så stor jämt! Du får gråta när du är ledsen, du får bli arg för ingenting (ibland), du får leka eller strunta i att leka.B87B4462B87B4467 B87B4469B87B4471Var dig själv. Den sköna, envisa, glada, kunniga, skrattande, dansande, nyfikna, uppfinningsrika, rättvisa, kloka tjej som bara du är.B87B4451Strunta i vad andra tycker; hur du ser ut, hur du ska vara, hur du ska gå, klä dig, prata osv. Du är vacker utan spackel, precis som du är, inifrån och ut. Men vill du ”spackla” dig sen när du blir större, gör det för att du vill och tycker det är snyggt, inte för att ”alla andra” gör det, eller tycker att man ska det. B87B4516 B87B4517 B87B4522 B87B4524 B87B4532 B87B4535Det är det du ska fokusera på; insidan. Älska mycket, var en bra kompis, fortsätt se människor runt omkring dig, tro gott före ont, var ärlig mot dig själv precis som mot andra.B87B4549 B87B4558Det känns bra att vara stor, jag vet, jag kände mig också nästan vuxen när jag var sju. Men det är skönt att slippa också och bara vara så där liten som man bara känner sig ibland. Och det är helt ok. B87B4573 B87B4584När man börjar skolan på riktigt så kan man bli så förvirrad. Det är så mycket du ska lära dig, så många kompisar som tror de vet hur saker ska vara och hur man ”borde” göra. Svälj inte allt. Fundera, känn efter, mår du bra över att göra/säga/klä dig som alla andra? Om inte, så strunta i det. Hitta din väg! Men det är lite svårt. Samtidigt som det är bra att vara bestämd, så kan det vara bra att lyssna också. Ibland tror man att vet bäst själv, att man valt en egen väg, man kör på och tror att saker är sanna. Men så får man veta att det finns en helt annan sida, något mer, något större. Då är det ok att ändra sig. B87B4602Snart, när skolan börjar och ju äldre du blir, så är det så mycket som du måste göra. Ibland kommer det gå bra, ibland dåligt. Jag tror i och för sig att det kommer gå jättebra, du kan redan så mycket, du lär dig så fort, så länge du vill. Men det är ok att misslyckas, ofta lär man sig något på det. Måste man göra om blir det oftast bättre än innan. Du klarar nog nästan allt själv. Men vet du, man får be om hjälp. Man måste inte kunna allt själv bara för att man fyllt sju. Även vuxna behöver be om hjälp, oftare än man gör många gånger. Men det är helt ok att ta emot hjälp. B87B4601Du är värdefull, precis som du är, lika mycket nu som när du var fem, tre eller två år. Men nu är du sju år, och livet ska vara härligt! Jag vill ge dig allt här på jorden (ja, till och med kaninen som du önskat dig mer än något annat, men det kostar, är jobbigt, krångligt och bla bla bla – ja du kommer förstår när du blir vuxen!) Allt har sin tid, men du ska veta att jag älskar dig så otroligt mycket. Alltid.


Lämna en kommentar

Att resa i tiden

B87B4413Idag tog vi med barnen till Vikingatiden. Klappade kossor, red på får, blev stångade av ko (Noel), bakade bröd, tog in dofter i kokhuset, provlåg sängar och föreställde oss att bo i ”sovhuset”. B87B4383 B87B4389B87B4381B87B4366B87B4358 B87B4362B87B4393 B87B4396B87B4391B87B4401B87B4400 B87B4408B87B4404Det roliga är att när vi frågade Timnah och Noel om de skulle kunna tänka sig att bo och leva så här så svarade de ja!

”Trots att det inte skulle finnas tv?”

”Ja. Vi skulle ju i alla fall ha djur!” (Inte så svårt att gissa vad som står högst på Timnahs önskelista)

Tja…varför inte. Det skulle kanske vara nyttigt att sänka standarden och leva kring eldstaden en dag i taget.B87B4406Eller också inte.

/lite för bekväm för mitt eget bästa…