När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

Nutid

När man knappt hinner svälja kaffet, efter att i all morgonstress skickat iväg stora tjejen till skolan för att hinna i tid till skolfotograferingen, innan man får ett pling i telefonen ”Klicka på länken för att se bilderna på Timnah Edsmyr” – då känns det att man lever i en digital tidsålder.


3 kommentarer

Ekorrhjulet once again?

B87B3971Det känns som att det ligger en evighet mellan oss och nästa sommar. Samtidigt vägrar jag erkänna att sommaren är slut. Trots att vi har tagit klivet in i hösten både familjemässigt och vädermässigt.

Vi har nu klarat av att börja ettan (”Bra”), börja förskolan igen (”Jätteroligt”) och skola in maken till pappaledigheten (” …”). Ok, den inskolningen har kanske skett successivt hela sommaren, men den här veckan har jag försökt fokusera jobbstart på annan våning än de små. Vilket går till och från.

Det är alltid lite dubbelt det där med att frilansa och komma in i gemet igen. Särskilt när man varit mammaledig länge och inte har något specifikt att komma tillbaka till. Både spännande (oftast löser det sig ju, med sjukt kort framförhållning) och lite ”ingen panik, ingen panik, ingen panik”. Lite ”I HAVE A DREAM!” vs ”Jag kommer aldrig få jobb igen…”. If you know what I mean. Jag är fortfarande mammaledig och maxar bebismysandet bebisarnas protester till trots, men någonstans måste man ju börja ta steget ut i arbetslivet igen (särskilt när maken är pappaledig). Så det försöker jag också göra.

Det finns så många möjligheter, så mycket jag vill lära mig, utvecklas inom, testa nytt, göra igen. Svårt att veta vilken ände man ska börja i, vilka nya vägar man ska våga testa eller vilka gamla man ska försöka slå in på igen. Mycket kretsar kring Kenya såklart, men det är trots allt bara en vecka. Och hyran måste ju betalas hela månaden. Plus att jag är taggad för så mycket mer.

Så även om skolvardagen har börjat sätta fart på ekorrhjulet (trötta storbarn, I tell you) så är det rätt trevligt att höstvardagen är i mjukstart. Den mest ambivalenta ekorren av de alla till trots. Moi.