När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

8 månader

B87B0963Då sjumånadersdagen försvann lite i feberyra så känns den här månadspassagen ännu mer otrolig. Hur fort kan tiden gå egentligen?! Våra små troll är redan åtta månader. B87B0982Två små nyfikna helt olika individer som allra helst upptäcker världen från sina gåstolar och lär känna världens innehåll med munnen. B87B0985Sjukt frustrerande bara att inte nå allt man vill. Sjukt praktiskt tycker mamman. Fast nu vågar jag nog inte känna mig särskilt trygg när de sitter i sina ”bilar” längre. Tror deras armar växt med en halvmeter. En stor tung porslinsskål har åkt i golvet (ja, den gick sönder) och Leon lyckades idag kränga sig ur gåstolen för att nå något på golvet. I kid you not! Som tur var stod jag bredvid och hann fånga upp honom innan huvudet nådde backen. Han går även under smeknamnet ”Hets” om ni undrar. B87B0970Vår solstråle Livia är nog glad jämt (när hon är frisk) och tar in allt och alla länge och väl och får en att känna sig sedd och uppskattad med hela sin utstrålning. B87B0965Vår andra solstråle Leon är lite mer otålig (därav Hets…). Ger dig världens största smile, men går snabbt vidare att leta om det finns något annat som är lite mer intressant. Med tanke på det skulle man kunna tro att de kryper vid det här laget, men gillar man inte att ligga på mage så dröjer man med den kunskapen…B87B0986Däremot har båda hamnat i ”främlingsskräcken” (även om det är någon de känner) om någon kommer lite oväntat och hälsar på, hälsar nära eller bär utan att jag och David är i närheten, eller är de som håller. Då kan det bli stora krokodiltårar tills de tagit in situationen och fått komma till oss.

Sen har de av någon anledning fått för sig att de ska göra oss till morgonmänniskor. Särskilt Leon. Han verkar ha satt sin mat och skit-klocka på 05.00 på sistone. Och att somna om efter att ha tömt och fått nytt vid den tiden är tydligen omöjligt…Men, med sommartiden får vi vår revansch! (inbillar vi oss…) Kan ju vara därför han kräver sin sömn dagtid mer än Livia kanske… inte alltid lätt att hålla samma sovrutiner kan jag säga när de har så olika behov av det.

Däremot har de bestämt sig för en rätt tidig kvällsrutin och sova för natten vid 18, 19 är väldigt svårt att rubba. Förstår inte vem som tutat i de det. Tidig kväll och uppe med tuppen, inte kommer det från oss i alla fall! B87B0977

Annonser


Lämna en kommentar

Vi tar hand om allt i veckan som kommer istället…

Och i ett huj var förra veckan slut. Fast den tog tid på sig vill jag lova. Vi skulle ju komma in i rutiner igen var min tanke, men vardagen och de små tänkte att ”det ska minsann inte göras smärtfritt”.

Fick två små oväntade gästspel av Feber igen. Livia hade en upphackad natt då mamman till slut fick krupp och ba ”Men hur jobbigt kan det vara att skita egentligen?!? Gört bara gört och somna om sen!”. Så blev det morgon och Feber hade intagit hennes lilla kropp. Mamman fick ta fram skämskudden och sedan göra extra mycket kaffe för att orka med en liten fröken som typ inte ville någonting på hela dagen. Något som inte riktigt gick ihop med att maken slutade sent hela veckan och även de stora behövde middag framåt kvällen.

”Mamma vi e bråååålhungriga!”
”Ja, men gå och ta varsin korvskiva då. Jag lyckades i alla fall skära upp den mellan varven…”

Men dagen efter var febern borta och Livia tillbaka som sig själv! Förutom i matväg då…

På fredagen sedan var det extra jobbigt att lyfta huvudet för undertecknad och jag kunde inte förstå varför det inte gick över med värktabletter. Tänkte att det förmodligen berodde på fem dagar av ofrivillig träning av vikt med två stora bebisar fram och tillbaka vid hämtning av stora barn, och ett jonglerande med konstiga sovtider mellan lämning och hämtning. Men, det var Feber som spökade igen. Tack och lov inte så mycket, och den byttes senare ut mot ordentlig förkylning istället, och det är ju trots allt ”enklare” att leva med.

Så det här med rutinerna då… måste nog säga att det är målet som gör resan värd i det fallet. Går dock bra mycket lättare att resa med feberfria barn i alla fall!