När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

Springer in det nya året

B87B1839Julafton känns som en evighet sen och egentligen borde det komma någon slags eftertänksam tillbakablick på 2014 nu. Men ärligt talat så har jag inte förrän den här helgen (då inplanerat besök blev inställt pga sjukdom) stannat upp, varvat ner och ens haft lite tid att fundera över något annat än … ja, överhuvud taget. Har vi inte varit sjuka så har vi haft besök, firat födelsedagar, varit bortresta, firat jul, på resande fot och firat nyår. Och det är fantastiskt mysigt, roligt, härligt, trevligt och allt sånt, men i sanningens namn rätt utmattande så här i efterhand. Så nu hade det varit skönt med lite jullov! 😛

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så stämmer det inte riktigt att jag inte har hunnit tänka. Framtiden har legat och skavt snett hela julen faktiskt och först nu när det nya året plötsligt är här (känns som att det här årsskiftet satt i något slags kugghjul ihop med varandra, jämfört med nyhetskänslan jag brukar ha annars; ljust, fräscht, nystart, allt är möjligt osv), så börjar 2015 så smått landa i lugn och ro. B87B1824Det här blir ju ett rätt utmanande år för oss som familj. Livia och Leon skolas in på förskola om drygt en vecka, Noel gör sitt sista halvår i förskolan innan förskoleklassen tar vid, Timnah ska kämpa vidare i skolan, och både jag och David ska jobba heltid…är tanken. En tanke som känts helt omöjlig att få ihop både praktiskt och i mammahjärtat, fram tills nu. För att inte tala om det här nya jobbet jag ska ta mig an från och med onsdag som känns allt annat än glasklart. Och Kenya som fortsätter utvecklas parallellt.

Men nu ser jag faktiskt att dagarna börjar bli ljusare. Våren och sommaren känns inte längre oändligt långt borta. Jag njuter av alla framsteg som Livia och Leon gör varje dag och kan faktiskt föreställa mig hur fantastiskt roligt de kommer få med kompisar och nya utmanande lekar. (gör mitt bästa för att den tanken ska väga över saknaden att inte få umgås lika mycket med mina små och stora framöver)

Så nu tar vi oss an 2015 med nya krafter och utan löften! Ett år jag ska försöka se glädjen i den utmanande vardagen, varje dag, och inte döma ut något som omöjligt, svårt eller jobbigt innan det är över.

Så hoppas jag på hälsa för hela familjen, att vi slipper jobbiga virus ett tag och att jag och D kan jobba (och göra ett bra jobb) när så är tanken. Jag hoppas att Livia och Leon ska stortrivas på förskolan, att lämningar och hämtningar ska gå som smort, att vintern ska vara kort och sommaren bli lång. Och att det går att trycka in lite löpning mellan varven. Blir det så blir det bra!

Sen kan jag inte sluta drömma om att få åka utomlands med hela lilla familjen. Spelar egentligen ingen roll var, bara det är varmt! Har sådan sjuk abstinens efter oändliga hav, varma stränder och sol tills man storknar. Drömma kostar ju ingenting…B87B1835Det blir nog ett spännande år när allt kommer omkring. En dag i taget. Lite motigt att inse att jullovet är över och det är dags att ställa om barnens (och de vuxnas…) sovtider dock. Och imorgon börjar verkligheten lite smått med redigering för undertecknad igen, och förkylningen som är i antågande kommer vara puts väck! Lika bra att gå och sova nu kanske…

Gott nytt år!

Annonser


Lämna en kommentar

Två dagar till Påsk

20140416_172303

Hej jag heter Leon och är ett år. Eller så är jag 8,5 månad och väldigt lång. Äntligen har vi fått lite uppdaterade siffror på våra små. Eller små och små kan man inte säga längre. Vi har nu, efter 8 månaderskontrollen, en Livia på 68,5 cm och 7560 g och en Leon på 73 cm och 10460 g. Men trots 5 cm och 3 kg mer än syrran så är lilleman, som bvc-tanten sa, längre än han är tjock ”och det är ju bra”. De är helt enkelt två väldigt olika tvillingar.

Men tvillingar med full fräs. Leon har fått sin första tand och nu skyller vi senaste tidens minskade matlust och ökade trötthet på det. Vi har två små som vilken sekund som helst nu inser att de kan ställa sig på alla fyra och krypa bara de vågar väga över den där sista lilla biten. Men varför skynda, när man kan springa i gåstolarna?!B87B1507Annars har vi plockat påskris, pyntat påskris, återupptäckt leksaker som legat i dvala under skoltid, lekt ute, dansat inne, fikat med kompisar på altanen, räknat ner dagarna till ”påsk” (läs; påskafton då påskharen kommer) och målat påskkort. Oj vad det målats påskkort. Imorgon är det ju dags att gå påskkärring!

”Men mamma jag måste ju välja kläder!” säger Timnah när det är läggdags.

”Det är lugnt. Vi hinner det imorgon.”

Jag säger då det. Med barnen får man verkligen återuppleva det där spännande, pirriga med alla högtider. Bara det att nu bubblar det lite extra att se barnen när vi hittar på traditioner!B87B1514