När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning

Dagen till ära så är nu ett av våra jobb som vi gjorde efter Kenya ute i etern. Det är en biståndsfilm för ett av PMUs projekt som de stöttar nere i massajland och där vi fick möjligheten att träffa kvinnan bakom engagemanget. Det känns lite extra roligt att det faktiskt gick att få till den här filmen eftersom vi fick uppdraget efter att vi kom hem. När vi åkte ner så hade vi med oss uppdraget att filma ett mansseminarium som skulle äga rum mellan mc-gänget och massajledare där nere i området, men det kom inga män. Området låg under torka och alla män var ute och letade vatten.

När vi sedan hade kommit hem så kom önskan om en film inför stundande vårkampanj för kvinnors rätt till hälsa istället, och som tur var hade vi material för att få ihop det. Så nu får ni titta! Och glöm inte att avsluta med att skicka ett sms för att stötta detta fantastiska projekt som kommer kunna förändra livet för många, många flickors liv framöver.

(Yes, det är undertecknad som håller i kamera och redigering. Och pratar…)

Annonser


Lämna en kommentar

Bortamatch

Plötsligt är det nästan helg igen och alla tänkta inlägg är som bortblåsta och än mindre publicerade. Fick i söndags packa den lilla övernattningsväskan för att måndag arla morgon bege mig till Uppsala för jobb. Fick pausa Kenyajobben lite och agera ”kameraoperatör” och bildproducent under Kyrkomötet som ägde rum på Uppsala Konsert och kongresshall. Där startade veckan med ett  16 timmars arbetspass, några timmars sömn på hotell (nästan oförskämt att inte spendera mer tid på ett så tjusigt ställe, blev som ett barn på julafton trots att jag i stort sett bara hann testa sängen) och så samma lika i två dagar till.

Men nu är jag hemma igen. Hos mannen med stort M (som är bäst på alla plan helt enkelt) och fyra förkylda barn. Och tillbaka till fokus Kenya igen. Kanske kanske att det börjar glänta små dörrar för något framtida offentliggörande i filmväg, men mer än så vågar jag inte säga just nu. Spännande är det i alla fall!

Nu: redigera mera!

 


Lämna en kommentar

Viktiga nyheter

24092014-B87B9296Nu har Kenyaresan börjat sprida sig offentligt. Artiklar skrivs, film redigeras och idag publicerades den första artikeln i fyra Hälsingetidningar. Tyvärr kan man bara läsa den på nätet om man är premiumkund, men är du det så finns den HÄR.

Annars berättar skribenten (läs: undertecknad) lite om resan i DEN HÄR intervjun. Eftersom jag bott i Ljusdal så tyckte de att det skulle passa med en sådan. Mycket nyttigt att hamna på den sidan av journalistiken. Den där man inte har kontrollen själv…

Måste nog säga att jag trivs bäst i kulisserna om jag ska vara ärlig. Men förhoppningsvis kan en eller två i alla fall få upp intresset så pass att det startar ytterligare engagemang!

 

TILLÄGG: Nu är länken till reportaget öppen även för icke prenumeranter (vet inte hur länge dock) så nu borde det gå att läsa även DEN för den som vill.


Lämna en kommentar

NO = Next Opportunity

Det sa Hollywoodproducenten Mark Bernett vid något tillfälle fick jag höra när jag delade frustrationen över att ”första bästa” inte ville ta sig an våran film från Kenya. Så det tänker jag anamma nu när arbetet mot publicering (lite här och var) och jakten på finansiärer fortsätter. Har ju träffat så många härliga människor som har sagt så många bra saker om ett globalt och viktigt problem . Och arbete finns det gott om, det är det här att det gärna ska ställa mat på bordet och betala hyran också som är det knepiga…

Så det är väl bara att fortsätta med arbetet så länge så man är lite redo när nästa möjlighet dyker upp!


4 kommentarer

Saker som fastnat

Kenya-41Förra veckan gick jag och lade mig, visserligen frusen och skitig av det afrikanska dammet men ändå mätt, trött och belåten, i en säng med tak över huvud. Som alla nätter egentligen, bara ”lite” längre bort från familjen. Samtidigt kunde jag inte sluta tänka på alla de jag träffat dagarna innan och i samma stund låg och sov med bara ett lager lera mellan sig och den stjärnklara svarta himlen. Bara några kilometer därifrån. Frös de? Kröp det i sängen av ohyra? Kunde barnen sova? Var de hungriga? Rädda? Tillfreds med hur dagen varit?

Ikväll när jag satt bredvid Livia för att få henne att komma till ro slog det mig igen. De går fortfarande och lägger sig i de små lerhyddorna, förmodligen fyllda med rök efter tekokning och värmehållning, på bäddar av träd omslutna i lera med filtar som förmodligen aldrig tvättats riktigt rena. ”Lite” längre bort från mig bara. Hur lätt är det för barnen att somna där? Vad gör de när de inte ammar och maten inte riktigt har mättat de små? Sover de hela natten? Fryser de?

När man själv får titta djupt in i små oskyldiga barns ögon, snusa i nybadat hår och med kropp och själ helt omsluta, beskydda, uppmuntra och älska och se kärleken stråla tillbaka i trygghet. Då är det svårt att inte få små taggar av sorg i hjärtat när man ser samma oskyldiga ögon under så helt andra omständigheter.

Så när jag går och lägger mig ikväll, nyduschad i mjuka lakan, och tänker på de stora familjerna i de små lerhusen under samma svarta himmel, då ska jag även minnas kärleken och tryggheten som faktiskt lyste i barnens ögon där borta också när de tittade på sina mammor. För störst av allt är kärleken.


2 kommentarer

En vecka utöver det vanliga

Kenya-38Med tanke på allt som fyllt veckan som varit är det tur att det finns bilder och film som bevisar att det verkligen har hänt. Det var på riktigt när jag satt bakpå en motorcykel och hängde ut över sidan för att filma motorcyklar på så nära håll som möjligt. Det var på riktigt när vi satt där i lerhyddan, kisade med ögonen för all rök av eldstaden i mitten och lyssnade på livsöden svåra att ta in. Det var på riktigt när vi skumpade på vägarna i tidig morgon och nattsvart mörker. Det var på riktigt när vi stod mellan två sovrum och lyssnade på två tonåringar med varsin bebis på armen som fnittrande berättade om hur det var att dela man. Ingen hade någonsin frågat förut…Kenya-39Det kanske har varit bra att ha kameran som ett filter framför ansiktet i alla lägen… De få gånger jag lyckats lägga bort min yrkesroll och ta in vad som faktiskt sagts framför kameran, eller alla barn som har stått framför kameran, har tårarna varit så nära så nära…Kenya-37Kenya-28 Kenya-36Vi har fått höra om gravida kvinnor som dött på väg till sjukhuset för att de inte kunnat föda pga könsstympningen. Vi har fått höra att ritualen gått ner i åldrarna och kan ske redan vid sju-åtta års ålder. Att det kan ta flera veckor innan man kan gå ordentligt efter övergreppen. Sett smärtan i ögonen på de som vågat berätta. Vi har träffat unga tjejer ”gifta” med äldre män, som har en om inte två ”fruar” till. Kvinnor (och män) har berättat att kvinnorna sköter allt i hemmet medan männen inte gör någonting förutom fattar besluten över familjen. Vi har fått se och uppleva konsekvenserna av vattenbrist. Vi har träffat många som avbrutit sin utbildning eller inte påbörjat någon alls pga bortgifte. Vi har träffat barn som går flera timmar varje dag för att komma till skolan och vuxna som ägnar hela dagar åt att hitta mat och vatten över huvud taget. Kenya-32Samtidigt har vi mött så mycket glädje och kärlek. Barn som skrattat högt. Åt oss eller med oss har inte spelat någon roll. Kenya-35Vi har fått se att det trots så mycket misär finns tro, hopp och kärlek. Kärlek till sin kultur, till medmänniskor och mellan unga mödrar och små bebisar. Det finns hopp om en bättre och ljusare framtid och en stark tro på Gud (i vissa fall) och på alla människors lika värde. Kenya-34Kenya-27Vi har mött eldsjälar som gör allt för att skynda på en förändring både i praktik och teori och det är med glädje och tacksamhet jag nu går vidare i min vardag med fyra friska barn och en fantastisk man vid min sida. Med vatten i kranen och mat i kylen. Kenya-33Kenya-29Så har jag, som förväntat, jobbat ”lite” för mycket också. Långa dagar och korta nätter skulle man väl kunna säga. Men det har det varit värt! Och med ett fantastiskt gäng som bjudit på skratt och givande samtal i allt allvar har den här resan berikat på så många sätt. Kenya-40Det har varit svårt att vara överallt med kameran hela tiden (såklart…), men förhoppningsvis har vi lyckats tillräckligt. Det har varit en utmaning att ladda batterier i tid i bilen, tömma minneskort till dator och hårddisk i full fart på skumpande afrikanska vägar och att anamma Afrikafaktorn när ingenting blir som planerat. Men med tanke på alla omständigheter så har det gått väldigt bra ändå!Kenya-26Kenya-25Nu håller jag mest på att bli gråhårig över ett minneskort som inte vill kännas vid en massa material från dag 1… men på ett eller annat sätt ska det återfås! Och så håller vi tummarna för att någon eller några där ute i branschen tycker att dessa kvinnor och män och deras levnadshistorier och drömmar om framtiden är lika intressanta som vi tycker, och vill veta mer i form av film och artiklar. Kenya-31För nu ska det dykas ner i materialet ordentligt, det som faktiskt bevisar att världen är större än vardagen här i Sverige och att veckan som varit faktiskt har hänt!Kenya-20


Lämna en kommentar

Kenya nästa!

Då är jag på väg! Helt galet. Hann med packningen också trots att den påbörjades idag. Hoppas allt är med bara!

Så nu lämnar jag världens bästa man, som flängt runt hela veckan med tvillingarna för att hitta grejer till mig och resan, med världens bästa fyra för att åka och jobba en vecka. Så länge har vi aldrig varit ifrån varandra har vi insett. Men tiden kommer nog gå fort har jag en känsla av. Timnah och Noel ville inte följa med till flygplatsen dock.

” Nej då kommer jag bara att börja gråta och det vill jag inte! ” sa Timnah.

Så kan det va. Nu kommer det med andra ord bli tyst här en vecka. Inte så mycket internet dit vi ska om man säger så.Lovar att ta igen det när jag är tillbaka!

På återseende!