När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

GOD JUL förresten!

Kom på att jag kanske inte hinner skriva så mycket mer innan det faktiskt är julafton (lever i illusionen att det är minst en vecka kvar!) och vi därefter tar vårt pick och pack (och barn) och drar ett skutt västerut för att fira ännu lite mer.

Så, om så skulle bli fallet (och inlägg dröjer) vill jag bara önska vem du än är som tittar in här, en riktigt härlig, kravlös och glad jul. Flow with the chaos! Och eftersom vi detta år suckade djupt över tanken på att få till en stillbild (med betoning på still…) med fyra vildar, så fick det bli ett rörligt julkort i år. Släpp kontrollen, skratta mycket och älska mer.

GOD JUL med kärlek från oss!

Annonser


1 kommentar

På hemmaplan

Hemma-6Annars då?! Jotack, de små börjar bli så stora! Livia älskar att ge sig på Leon och krama honom tills han ramlar. Leon ska allra helst vara i famnen (som sagt…) peka runt och fråga om allt ”De?! E de?!” och så ska man tala om vem som är på alla bilder och vad alla möbler heter. Om de inte sitter på vardagsrumsbordet eller klättrar upp för grinden i hallen vill säga…

Timnah har fått sin första läxa. Matte. Och det är (än så länge) världens roligaste grej!

Noel gjorde tre mål på fotbollen. Trots skadad haka. En cykelolycka på väg till förskolan igår krävde limmad haka. Men tappraste killen av de alla sa inte ett knyst när läkaren undersökte och sen var det bara påt igen.

Hamstrarna lever (och gosas med som kattungar!). I olika burar. Som inte riktigt hunnit städas så ofta som regeln sa…

Ikväll är det dans för Timnah (för oss här hemma står dans på schemat minst 3 gånger om dagen) och på söndag handboll.

Han kommer ha det rätt intensivt David också vill jag lova…!

Tur det är mycket skratt mellan varven!Hemma-5


Lämna en kommentar

Jakten på den försvunna kompisskatten – check

B87B4829Att få höra ett enhetligt och spontant ”Wooooooaaaawww” när 22 händer tillsammans öppnar luckan på den återfunna kompisskatten – det gjorde min dag (och nattens förberedelser värd).

Idag har vi haft 7-årskalas med kompisar, och trots den varma sommaren så var det ett gäng som var hemma och kunde fira vår första och äldsta juvel. Timnahs lista på aktiviteter under kalaset satte maken på tvillingskiftet och undertecknad som lekledare. Disco, fika, hela havet stormar, paketleken som slutligen ledde till ”Jakten på den försvunna kompisskatten”. B87B4813Att se spänningen i deras ögon när ledtrådarna läses upp, frustrationen när ledtråden inte kan hittas, jakten och löptävlingen fram för att hitta till nästa ledtråd. Och så framför allt. Lyckan när skatten öppnas. Jag säger då det. Underbart!

Det gjorde ju inte saken sämre att få blommor och tackteckning av Timnah som har haft ”det bästa kalaset i hela mitt liv”. Man kanske skulle ta och skola om sig till kalasfixare på heltid. Kalasfixare Anniewhere at your service.

För att inte tala om maken. Han ska nog skola om sig till papier maché mästare. B87B4831Mioaaaaww!


Lämna en kommentar

1 år! Redan!

B87B4633Ju mer jag tänker på det desto mer ofattbart är det. Att det redan har gått ett år. Att ”bebisarna” som visade sig vara Livia och Leon nu har blivit ettåringar! B87B5214Egentligen är det nog fortfarande mer ofattbart att jag över huvud taget födde fram tvillingar (läs min förlossningsberättelse HÄR). Två! På en och samma gång! Efter att båda (!) fått plats i min kropp… Att de hör till oss, som stöpta för vår lilla (ursäkta, stora?!) familj har dock alltid varit självklart. B87B4624B87B4623B87B4622 B87B4627Det har verkligen varit ett spännande år att få lära känna våra små underverk, att se alla fyra underverk lära känna varandra. Att hitta en ny form för vår fyra som så snabbt blev en sexa. Att hitta nya sätt för att få relationerna att fungera. Även min och Davids. B87B4666B87B4647B87B4675B87B4680Roligt också att se hur så otroligt olika varandra de är på så många sätt. Men jag tror nog att olikheterna vägs upp av de olika likheterna med storasyskonen. Riktigt häftigt. Det finns både en liten Timnah och en liten Noel i både Livia och Leon. B87B4708B87B4703Ibland kan jag tänka att det hade varit bättre om vi som föräldrar vid deras sköraste ålder hade kunnat vara lika trygga med de som bebisar som vi är nu. Då kanske man hade kunnat njuta ännu mer och tiden inte gått så fort? Fast samtidigt är det ju det som varit den stora tjusningen, att ta det lugnt och försiktigt. Lyssna in, iaktta, göra om göra rätt och slutligen hitta hit. Till tryggheten. Tryggheten i att vara tvillingföräldrar. För jag lovar er, nu är ingenting omöjligt!

Livia o Leon

Livia o Leon

Oavsett hur jobbigt saker och ting kan vara, särskilt innan vi hittar rätt i allt det praktiska, så är det enda som det känns som att man kan spricka av denna dubbla kärlek. Ibland vet man inte riktigt var man ska ta vägen faktiskt.

Leon o Livia

Leon o Livia

Så bring on the next year!


2 kommentarer

7 år med Timnah!

B87B4439Älskade unge, nu äntligen är du sju år. Som du har längtat. Till gårdagen då du skulle bli så mycket större än dagen innan. B87B4429Men vet du vad. Du behöver inte vara så stor jämt! Du får gråta när du är ledsen, du får bli arg för ingenting (ibland), du får leka eller strunta i att leka.B87B4462B87B4467 B87B4469B87B4471Var dig själv. Den sköna, envisa, glada, kunniga, skrattande, dansande, nyfikna, uppfinningsrika, rättvisa, kloka tjej som bara du är.B87B4451Strunta i vad andra tycker; hur du ser ut, hur du ska vara, hur du ska gå, klä dig, prata osv. Du är vacker utan spackel, precis som du är, inifrån och ut. Men vill du ”spackla” dig sen när du blir större, gör det för att du vill och tycker det är snyggt, inte för att ”alla andra” gör det, eller tycker att man ska det. B87B4516 B87B4517 B87B4522 B87B4524 B87B4532 B87B4535Det är det du ska fokusera på; insidan. Älska mycket, var en bra kompis, fortsätt se människor runt omkring dig, tro gott före ont, var ärlig mot dig själv precis som mot andra.B87B4549 B87B4558Det känns bra att vara stor, jag vet, jag kände mig också nästan vuxen när jag var sju. Men det är skönt att slippa också och bara vara så där liten som man bara känner sig ibland. Och det är helt ok. B87B4573 B87B4584När man börjar skolan på riktigt så kan man bli så förvirrad. Det är så mycket du ska lära dig, så många kompisar som tror de vet hur saker ska vara och hur man ”borde” göra. Svälj inte allt. Fundera, känn efter, mår du bra över att göra/säga/klä dig som alla andra? Om inte, så strunta i det. Hitta din väg! Men det är lite svårt. Samtidigt som det är bra att vara bestämd, så kan det vara bra att lyssna också. Ibland tror man att vet bäst själv, att man valt en egen väg, man kör på och tror att saker är sanna. Men så får man veta att det finns en helt annan sida, något mer, något större. Då är det ok att ändra sig. B87B4602Snart, när skolan börjar och ju äldre du blir, så är det så mycket som du måste göra. Ibland kommer det gå bra, ibland dåligt. Jag tror i och för sig att det kommer gå jättebra, du kan redan så mycket, du lär dig så fort, så länge du vill. Men det är ok att misslyckas, ofta lär man sig något på det. Måste man göra om blir det oftast bättre än innan. Du klarar nog nästan allt själv. Men vet du, man får be om hjälp. Man måste inte kunna allt själv bara för att man fyllt sju. Även vuxna behöver be om hjälp, oftare än man gör många gånger. Men det är helt ok att ta emot hjälp. B87B4601Du är värdefull, precis som du är, lika mycket nu som när du var fem, tre eller två år. Men nu är du sju år, och livet ska vara härligt! Jag vill ge dig allt här på jorden (ja, till och med kaninen som du önskat dig mer än något annat, men det kostar, är jobbigt, krångligt och bla bla bla – ja du kommer förstår när du blir vuxen!) Allt har sin tid, men du ska veta att jag älskar dig så otroligt mycket. Alltid.