När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

Springer in det nya året

B87B1839Julafton känns som en evighet sen och egentligen borde det komma någon slags eftertänksam tillbakablick på 2014 nu. Men ärligt talat så har jag inte förrän den här helgen (då inplanerat besök blev inställt pga sjukdom) stannat upp, varvat ner och ens haft lite tid att fundera över något annat än … ja, överhuvud taget. Har vi inte varit sjuka så har vi haft besök, firat födelsedagar, varit bortresta, firat jul, på resande fot och firat nyår. Och det är fantastiskt mysigt, roligt, härligt, trevligt och allt sånt, men i sanningens namn rätt utmattande så här i efterhand. Så nu hade det varit skönt med lite jullov! 😛

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så stämmer det inte riktigt att jag inte har hunnit tänka. Framtiden har legat och skavt snett hela julen faktiskt och först nu när det nya året plötsligt är här (känns som att det här årsskiftet satt i något slags kugghjul ihop med varandra, jämfört med nyhetskänslan jag brukar ha annars; ljust, fräscht, nystart, allt är möjligt osv), så börjar 2015 så smått landa i lugn och ro. B87B1824Det här blir ju ett rätt utmanande år för oss som familj. Livia och Leon skolas in på förskola om drygt en vecka, Noel gör sitt sista halvår i förskolan innan förskoleklassen tar vid, Timnah ska kämpa vidare i skolan, och både jag och David ska jobba heltid…är tanken. En tanke som känts helt omöjlig att få ihop både praktiskt och i mammahjärtat, fram tills nu. För att inte tala om det här nya jobbet jag ska ta mig an från och med onsdag som känns allt annat än glasklart. Och Kenya som fortsätter utvecklas parallellt.

Men nu ser jag faktiskt att dagarna börjar bli ljusare. Våren och sommaren känns inte längre oändligt långt borta. Jag njuter av alla framsteg som Livia och Leon gör varje dag och kan faktiskt föreställa mig hur fantastiskt roligt de kommer få med kompisar och nya utmanande lekar. (gör mitt bästa för att den tanken ska väga över saknaden att inte få umgås lika mycket med mina små och stora framöver)

Så nu tar vi oss an 2015 med nya krafter och utan löften! Ett år jag ska försöka se glädjen i den utmanande vardagen, varje dag, och inte döma ut något som omöjligt, svårt eller jobbigt innan det är över.

Så hoppas jag på hälsa för hela familjen, att vi slipper jobbiga virus ett tag och att jag och D kan jobba (och göra ett bra jobb) när så är tanken. Jag hoppas att Livia och Leon ska stortrivas på förskolan, att lämningar och hämtningar ska gå som smort, att vintern ska vara kort och sommaren bli lång. Och att det går att trycka in lite löpning mellan varven. Blir det så blir det bra!

Sen kan jag inte sluta drömma om att få åka utomlands med hela lilla familjen. Spelar egentligen ingen roll var, bara det är varmt! Har sådan sjuk abstinens efter oändliga hav, varma stränder och sol tills man storknar. Drömma kostar ju ingenting…B87B1835Det blir nog ett spännande år när allt kommer omkring. En dag i taget. Lite motigt att inse att jullovet är över och det är dags att ställa om barnens (och de vuxnas…) sovtider dock. Och imorgon börjar verkligheten lite smått med redigering för undertecknad igen, och förkylningen som är i antågande kommer vara puts väck! Lika bra att gå och sova nu kanske…

Gott nytt år!


Lämna en kommentar

GOD JUL förresten!

Kom på att jag kanske inte hinner skriva så mycket mer innan det faktiskt är julafton (lever i illusionen att det är minst en vecka kvar!) och vi därefter tar vårt pick och pack (och barn) och drar ett skutt västerut för att fira ännu lite mer.

Så, om så skulle bli fallet (och inlägg dröjer) vill jag bara önska vem du än är som tittar in här, en riktigt härlig, kravlös och glad jul. Flow with the chaos! Och eftersom vi detta år suckade djupt över tanken på att få till en stillbild (med betoning på still…) med fyra vildar, så fick det bli ett rörligt julkort i år. Släpp kontrollen, skratta mycket och älska mer.

GOD JUL med kärlek från oss!


Lämna en kommentar

Städning, feber och allt det där andra som hör julen till

B87B1804Om det är något jag är less på nu så är det feber. Man kan väl sammanfatta det med jämnt fördelade plågor, och den där överlämningen jag skulle få för Slottet blev avbruten skulle man kunna säga. Nu måste jag bara försöka intala mig själv att jag inte börjar förrän den 7e och därför också kan överlåta grubblerierna till dess…

Men i alla fall. Vi sköt till två magsjukor till, i stereo skulle man kunna säga, och hur jag över huvud taget har klarat mig det är ett under. Fast vi misstänker att jag kan tacka Ducoralen jag tog inför Kenya för det. För en vecka utan matlust och smått illamående med orolig mage, men inget mer… det känns som att det var något som satte stopp. Men vi är riktigt glada att det inte var kräksjukan, för det räckte med en natt för alla drabbade. Nu har dock den väntade biverkningen av senaste vaccinationen slagit in och både Livia och Leon har återigen feber.

Fast det spelar liksom ingen roll om det är en 40-gradig förkylningsfeber, en 39 gradig magsjukefeber eller 39-gradig vaccinfeber – same shit different reason. Men men, de är tappra de små liven och vi har ju alltid nätterna att förbereda julen på…

Men ibland lyckas vi klämma in lite julmys, och idag fick det lilla kråkskjulet sig en efterlängtad pimpning (vi kör lite mindre skala i år…) och Timnah och Noel imponerade med sina spritsskills. B87B1799B87B1796 B87B1808 B87B1813Så nu är det jullov sägs det! Och vi flyttar väl in i pepparkakshuset tills febern är till ända?B87B1817


Lämna en kommentar

Det som inte syns, händer inte. Eller?

B87B0545Äntligen är det dags att kliva in i julmånaden! Månaden då allt är tillåtet och glögg och julmust inte längre behöver intas i smyg (för tidigt). Stakar och stjärnor får plockas fram. B87B0549Julkrubban får ta plats (lite kul att den handgjorda krubban från Betlehem införskaffad för typ 10 år sedan skulle visa sig vara så barnvänlig).B87B0554B87B0551De små får inviga julgröt för första gången i sitt liv. B87B0553Med godkänt mottagande!B87B0558Så måste man ju bara ha pepparkakor!B87B0575B87B0560 B87B0573 B87B0574Och käka lime!B87B0596B87B0595Men det lustiga är det som händer där emellan. Det som också alltid hör till den här mysiga första adventshelgen. Alla lådor för ljusstakarna som aldrig kommer tillbaka ner till förrådet. Skarvsladdarna som inte finns och gör så att hälften av allt mysljus inte går att slå på. För att inte tala om alla trasiga lampor som gör att fem av sju glödlampor måste bytas ut. Tjaffset om vilka stjärnor som ska stå var osv.

Krubbgubbarna som flyger över hela rummet och med lite (ok, mycket) hjälp av Leon, snart även genom fönstret.

Gröten som 30 sekunder senare låg utspridd över hela golvet.

Alla grejer som verkar bli mer utspridda ju mer man städar adventsmysigt.

Pepparkakor som råkar ligga lite för länge i ugnen…

Dammsugaren som alla snubblar på men ingen använder.

Två små som får (ja inte av oss då) smaka godis av storasyskonen precis innan läggdags och sen har svårt att somna…

B87B0660Men, slutet gott allting gott, och glöggmys med de stora fick avsluta dagen. Till och med pepparkakorna smakade bra. Trots att det var köpedeg!


2 kommentarer

God Jul ända fram till påska!

image

Efter en första julafton med allt som hör till, massa mat och godsaker, julklappar, glada barn (+ två mindre glada emellanåt eftersom mat och sovtider helt snurrades till av förkylning) och umgänge med nära och kära, sitter vi nu äntligen i en fullproppad bil på väg mot nästa julfirande. Det tar ett tag att packa ihop en hel liten stor familj med två bebisar i hasorna skulle man kunna säga… Men nu så, har vi packning så vi klarar oss till påska!

Tyvärr har det inte funnits tid att fixa och visa bilder från gårdagen, och faktum är att jag lämnat datorn hemma. Tänkte även efter det här inlägget göra ett litet uppehåll här på bloggen. Risken finns att tiden försvinner bland julmat, småkusiner och samtal med familj som vi inte träffar så ofta. Men det skulle nog ändå bara bli bilder på julmat, julgodis och speedade barn, så ni får tänka er in i det helt enkelt! 🙂

Kanske bra att pausa och fundera lite på varför, hur och om(?) bloggen ska fortsätta in i det nya året också. Så återkommer jag med ny luft under vingarna när allt som hör julen till har landat i en mjuk ring runt magen… jag menar hjärtat!

Nu önskar jag er alla en fortsatt fröjdefull jul, med lite stress, mycket kärlek och tid för återhämtning inför det nya året.

Stora goa julkramar!


Lämna en kommentar

Var det någon som sa jullov?!

Övergången från vanlig vardag till jullovsledighet blev lite överskuggad av fyra förkylda barn. Och det faktum att den förkylda mamman fick vara hemma med alla fyra igår. Man kan väl säga att det inte hanns med så mycket mer än att ta hand om dessa då. Tack och lov har vi än så länge sluppit feber.

Sen kan jag meddela att bebisar (läs: våra bebisar) som är förkylda, slutar sova hela natten…

Men nu är det ju faktiskt lov! Och hela familjen ska få vara hemma tillsammans i nio dagar innan David börjar jobba igen. Underbart skönt att vara två om småfolket.

Vi börjar med fix inför Lilla Julafton med min familj imorgon, och Stora Julafton (som Timnah och Noel säger) med Davids på tisdag.

Bring on Christmas!


1 kommentar

Att dekorera del 2 – En julgran

B87B8301Lite ojämn mot toppen, men nog så Kalle Ankatjock i botten.B87B8369Och den här dekorationen var Timnah med. B87B8380Aussitomten fick sin rättmätiga plats som sig bör. Och erkänn, egentligen är det ju så här vi vill gå klädda. Egentligen.B87B8365B87B8373 B87B8379 B87B8382Et voilà! B87B8376Nu är det jul här i vårt hus och dofterna, jag bara säger det, grandoften! Men självklart har jag gått och blivit förkyld så jag knappt känner något av dessa dofter…B87B8400Tur vi är fler som kan njuta stämning och julkänslor det här året!


1 kommentar

Att dekorera del 1 – Ett pepparkakshus

 

B87B8296I måndags lyckades vi äntligen få ihop pepparkakshuset och sätta upp granen. Man kan väl säga att det var tänkt lite tidigare…Men! Var sak tar sin tid och oftast tid som alltid försvinner på annat. Och eftersom tiden är knapp hanns det inte med att dekorera vid samma tillfälle. Detta skedde igår.B87B8305Timnah hoppade över husdekoreringen och gick iväg till bästa kompisen, men Noel glänste med sitt öga för detaljer kan jag säga. Undertecknad fick bebisansvar under huspyntningen, vilket maken tog över när det var dags för granen. B87B8303David som blivit inspirerad av jobbets enorma pepparkakshus, gjorde sin egen mall (tänk vad blöjkartonger kan användas till!), och så klistrade vi ihop det efter bästa förmåga. B87B8310Vi glömde skorstenen dock…B87B8314 B87B8316

Jodå, det var meningen. Just i det hörnet har det snöat JÄTTE-MYCKET. …B87B8320Noel, med sina nätta händer, fick agera fönsterläggare. För fönster måste man ju ha…B87B8325 B87B8335Stolt som en tupp att det gick så bra!

Efter mycket pill och många färger kunde så hustomtarna äntligen flytta in.B87B8396B87B8393B87B8387 B87B8392B87B8395B87B8390B87B8384Et voilà! Inte så illa pinkat för att komma ur en blöjkartong måste jag säga!


Lämna en kommentar

Men jag skulle inte för mitt liv vilja ha det annorlunda!

OJ vad smidigt det skulle vara att bara ha en bebis så här i julförberedelsetider. No offense alla ni med en bebis, det kan vara nog jobbigt det med, jag vet! Men tänk er då att dubbla det där jobbiga ibland… Alla som har barn vet att det kan vara lite av en utmaning att ta med sig dessa när man handlar. En bebis har ju vissa behov, och även om barnen (plural i det här fallet) sover väldigt bra i vagnen, så kan man inte så noga veta när dessa behov slår in.

Nu i juletider är det ju lite att fixa om man säger så, och för att slippa åka iväg kvällstid (då alla andra handlar) har jag tagit det på mig (och de små) att försöka beta av julklappar, ingredienser till julgodis osv. dagtid. ”Vi är ju ändå hemma” så att säga… Och det funkar ju bra, om man lyckas hinna med allt på 1,5 – 2 timmar i stöten när de små sover gott i vagnen.

Men även om de så sov hela dagen i vagnen skulle det vara väldigt skönt om dessa två kunde bli ett i vissa lägen. Tänk er en enkel smal vagn liksom! Som när man ska gå in i en affär till exempel. Där utbudet är utvidgat med bord, klädstänger, kartonger, för att inte tala om alla lastpallar som ännu inte packats upp och gör att ALLA gångar är halverade i bredd. Att slippa gå omvägar för att komma fram, fastna för att folk ställer sig i vägen åt båda håll, eller för att gången plötsligt blev en centimeter smalare så att ena hjulet inte kommer förbi utan att dra ner närmsta hylla med handtagen vid svängen.

Jag skulle slippa säga ursäkta mig och stöta i folk hela tiden. Tydligen är jag trots min stora uppenbarelse med dubbelvagn helt osynlig i de flesta fall.

Sen av någon underlig anledning så ligger alla barnavdelningar på plan två (i alla fall här i krokarna) och det är alltid spännande att se om vagnen går in i hissen. Hittills har jag dock bara varit tvungen att ta bort ena hjulet en gång för att komma in i hissen (tack och lov att det är lätt i  alla fall!).

Sen skulle jag inte behöva oroa mig för att två bebisar skulle vakna och tröttna på att sitta i vagnen, samtidigt. Det här med matning skulle inte heller ligga som ett orosmoln. Bara att sätta sig på något litet café med min lilla vagn (jag vet, det är få små caféer som rymmer vagn…men ändå, en bebis som kan få full attention på en gång.) och tillfredställa behovet mat. Som jag skrivit förut så är gränsen mellan nöjd bebis och vrålhungrig bebis hårfin i den här familjen.

Jag skulle inte behöva packa in två bebisar + dubbelvagn i bilen för att sätta mig i baksätet och mata bebis 1 under tiden bebis 2 tröttnar på nappen, och sen höra hur arg bebis 1 blir för att bli tvungen att sättas i bilstolen i väntan på att bebis 2 ska äta, vilket han trots hunger vägrar från bröstet för att det går för långsamt.  Inte heller höra två arga bebisar hela vägen hem då jag inte hade med mig ersättning eftersom det inte brukar behövas mitt på dagen …

Man kan väl säga att tanken ”Jag kanske kan fortsätta kolla julklappar när de ätit klart” försvann rätt fort….

Stressen att vara ute i sista stund har ersatts av stressen ”vi får se hur det går!” när jag väl är ute. Tur de är världens goaste bebisar samtidigt också. Och att vi i år bestämt att vi inte ger julklappar till de vuxna!


Lämna en kommentar

Baka baka mången pepparkaka

Så har även vi gjort det alla andra gjorde första adventshelgen. Bakat pepparkakor! B87B8250Timnah började med att säga att ”Den här gången ska jag inte äta nååån deg förrän du säger att jag kan göra det”.

”Jo men det är väl klart att du ska smaka deg, det är ju det bästa med att baka pepparkakor”

”Näedå, det ska jag inte!”

En minut senare ser jag hur hon plockar bort degen mellan kakorna och varannan smula åker i munnen. Tänkte väl det!B87B8255Noel hade berättelser om alla figurer som hamnade på degen. B87B8260 B87B8253”Den här gubben tror att han står på ett berg, men det är ett hjärta. Och den här granen tror också att han står på ett berg, men…”B87B8254Eftersom det även ska skapas ett pepparkakshus (nästa gång de små sover…*harkel harkel*) så hade vi skaffat lite dekorationer. Som Timnah och Noel självklart fick prova på två stora hjärtan som ska bli prydnad på deras rum.B87B8266 B87B8269Frågan är om det finns någon dekoration kvar till huset sen…B87B8271Tanken var ju som sagt att ett hus skulle få glasyr, men eftersom det trots att vi var två vuxna hemma blev lite mycket bebisar i görningen, så fick det vänta och glasyren fick fastna på några små peppisar också. B87B8270När jag till slut fick händerna fria så var jag också tvungen att testa lite. Skulle bara göra en. Men så blev det en tallrik. B87B8272Och ”några” till…Sjukt roligt! Vi brukar inte glasera de ”vanliga” pepparkakorna så jag blev som ett barn på julafton och ville knappt släppa ifrån mig glasyren till barnen…B87B8277Sen vaknade Livia och Leon igen och baket fick vara slut för den här gången.