I huvudet på hon som aldrig bloggar…

Jodå, hon lever hon den där som försöker kalla detta forum för en blogg. Hon har massa tankar på inlägg också. Sen kommer livet emellan. Känns lite tjatigt att skylla på tiden som inte räcker till hela tiden, kanske är det snarare inspiration och motivation som behövs?… Nåväl.

Det här med tiden är faktiskt ett stort aber. Det är mycket som snurrar i huvudet men som fastnar lite halvt på vägen ut för att bli handling, och så blir det bara hand-. Kan ju dela lite av tankeverksamheten som får undertecknad att flacka runt som en höna på dagarna:

– det här med att hålla efter och inte drunkna i stök. Har blivit allt mindre pedantisk med åren (som vardagen fyllts på med fler och fler barn…) och är rätt bra på att slappna av i att inte ha det städat. Däremot har jag insett att ju stökigare det är desto mindre får jag gjort, på alla plan. Så nu har jag fått för mig att ”hålla efter” är mitt nya motto (hrm…). Och hitta åtgärder för att minimera röra och inte behöva städa jämt (drömma går ju…). Vilket osökt för mig in på nästa punkt:

Jagad…

– tvillingar överallt. Än så länge är de ”fast” i sina gåstolar, men oj, inte går det att känna sig trygg för det. Armarna räcker längre för varje dag som går, och att lämna obevakat är riskabelt då dessa ”snart inte bebisar längre”- nyfikenienstrut:arna lätt kan tippa över schabraket för nya spännande grejer som egentligen ligger utom räckhåll. Går ständigt och försöker kratta manegen från faror och förstörelse och inbillar mig att jag kan förbereda hemmet för den tid då de tar sig fram – obehindrat.

DJ Livia

– hemlagad barnmat. Nu kan inte ens tiden bli en ursäkt. Ju mer de äter desto fler burkar går åt (no shit Shaft!) och skulle vi enbart köpa mat när de sen äter en burk var 2 ggr/dag, ja då skulle vi hamna på 1200 kr/månaden. På enbart maten (ej gröt, desserter osv inräknat). Vilket ju inte går att ha som ett alternativ. Så nu är det bara att få ändan ur och börja laga specialmat.

I väntan på hemlagat?…

– hösten. Gör allt jag kan för att njuta av nuet men faktum är att hösten kommer och då är det Davids tur att ta över stafettpinnen här hemma. Och jag ska hitta mig inkomstkällor. Tänkte att det kan vara ett smart drag att damma av hemsidan innan dess…

– bokföringen och deklarationen. Suck! Inte så mycket att ta tag i egentligen eftersom jag jobbade mer på A-skatt än F-skatt förra året, men ändå. Det ska göras och det ska göras rätt. Här kan man väl säga att det inte alls blivit verkstad än…

Tillåt mig…

– träning. No comment.

– bröllopsplanering. Nej nej, jag är nöjd med min make, men min bror ska gifta sig 17 maj. Wieee! Och de har bett mig och David att vara värdpar (jag vet! hur tänkte de där liksom?! 😉 ) Tyvärr kan jag inte berätta så mycket mer än så, för det händer att de kikar in här. Hemlisar!…

Några axplock. Om ni då tänker er att dessa saker ska äga rum under den timmen jag får (om jag har tur), när de små sover på förmiddagen (under eftermiddagen ska det oftast hämtas barn) kanske den flackande hönan blir lite tydligare i sammanhanget.

Att somna mitt i fotlek. Blir nog samma för undertecknad snart…

På tur med två

Så kom den, dagen då vi (jag!) invigde vår löparvagn på riktigt. Har ju visserligen sprungit med den vid allt för sen ankomst till skolan(…), men det räknas liksom inte. Och detta för att David kom hem, senare än vanligt eftersom det är en sån vecka, och frågade om jag inte ville springa.

”Nu? Men…” och så hade jag massa bortförklaringar, sent, de stora behöver bada, de små är som svårast att ta hand om själv på kvällen, osv.

”Men du kanske kan ta med de små? Så badar och lägger jag barnen under tiden.”

Hmm…kroppen dividerade med huvudet och kom till slut fram till att det var ju faktiskt en väldigt bra idé. Det blev ju liksom ingen löptur i helgen…Nope, om man inte räknar träningen ”Bära barn som vanligt och lyfta fika upp till munnen”. Ja ni hajar, det var på tiden.

Sagt och gjort, ner med bebisarna i björnarna (som inte alls fattade grejen att klä på sig utanpå pyjamasen vid den tiden!), i med hängmattorna i vagnen och på med löparhjulet. Och tänk att det som kan kännas som jobbigaste idén med allt krångel runt omkring väl ute i mörkret känns som den bästa. Mörker, frost, frisk luft, bebisar som somnade och hala cykelvägar. Tur jag hade vagnen att hålla i! Men oj vad jobbigt för armarna! Tror även låren fick sig en hårdare dust av att skjuta på, för den här gången känns det i hela kroppen redan nu, dagen efter. Men det är väl det som gör det värt, att det känns att det händer något! Och på Davids fråga när jag kom hem:

”Nå, var det sista gången du sprang med de i vagnen eller?”

svarade jag ett ”absolut inte!”. Sjukt smidigt när man väl är ute måste jag säga! Och med tanke på att jag skryter om det här, så blev jag såklart sjukt nöjd också! 😛

Det var väl inte så jobbigt det där…

Kalaset i bilder

Mina bebisar har sovit sex timmar i sträck inatt! (ja men det är ju mina. Också…) Båda två. Trots att jag druckit kaffe på eftermiddagen (!). Faktum är att jag har en hemlis, eller hemlis och hemlis, plan snarare som jobbar för just detta. Små bebisar som sover nätterna igenom. Tyvärr är det inte jag själv som kommit på hur man ska gå tillväga, men tack och lov har jag kommit över en bok som hjälper till åt rätt håll och som har gett mig en mycket mer avslappnad inställning till det här med barnens mat och sovklocka. Men den ska jag berätta om en annan gång, nu tänkte jag dela lite bilder från firandet. Först klädde vi oss lite fina. Mamman hann till och med ta en dusch. Vi ställde fram de tjusiga bakverken och inväntade övriga festdeltagare för dagen. Qim, min tio år yngre bror (om man nu ska yttra sånt i min ringa ålder?!….) som ju var en av de vi firade, hade med sig sin lilla spädis; katten Torsten. Och ni kan ju gissa vem som är mest saknad efter det besöket?!Livia bondade med moster Linn och körde härmlekar för fullt och när bebisarna (inklusive katten) myst med alla, så var det dags att fiiiikaaa. Vi tog en sån där spontan ”nu sitter alla vid bordet och tittar in i kameran samtidigt och ser ut som att ni har det så där avslappnat roligt på en gång”-bild, och nog ser det väl naturligt ut ändå?! När tårta, muffins och kakor var avverkade hade Timnah fixat underhållningen och det var dags för knorr på grisen. Det ska man ju göra på kalas, och jag tror inte någon slapp undan. En rosa gris med fem ben för tjejerna och en grön med tre ben för killarna.Till hennes stora lycka så vann hon tjejligan och David tog hem pokalen bland killarna. Två pokaler även dessa gjorda av Timnah.Undertecknad hade (såklart) tänt en massa ljus. Man måste ju passa på så här innan de små har börjat gå, tänkte jag och trodde att det skulle vara lugnt.  Jag missade dock att Torsten ligger lite före i utvecklingen trots sina två månader och det var nära att det hade gått illa när han undersökte ljusen lite för nära. Men han skrämde nog alla oss andra mer än sig själv och bränd päls luktar mer än det gör ont…Och när katten var borta dansade…eller hur var det nu egentligen?!

Att plocka nypon (i onödan…)

”Jaaa, vi plockar nypon så vi kan göra nyponsoppa!!””Jamen gör det!” säger mamman, och tänker; så får vi se om det blir soppa av det sen… ”Mamma, ska jag visa hur man gör?”
”Absolut!””Först tar man bort toppen…””…sen tittar man i så att det inte finns mask.””Så kan man spara dom sen!”Noterat!Nyponsoppan? En annan dag kanske…

Barnvälsignelsedagen i bilder

Idag kom morgonen jag förväntade mig igår. Den då det tog sååååå emot att kliva upp. Lyckades dock (fråga mig inte hur) få frukost i både två stora och två små i lagom tid för att hinna i tid till skolan. Nu däremot, när de små lyckats somna igen, ligger jag också och sover. Eller också inte… Men jag städar inte i alla fall. Unnar mig en stoooren koppen kaffe och egentid framför datoren.

Eftersom hjärnan inte riktigt satt igång än, så får det räcka med ord här. Vi kör lite bilder från barnvälsignelsen i söndags istället.

Mot kyrkan!

Dags att välsigna lille Amos

Med full fokus på… barnen såklart!

Full fokus på maten

Som tack vare mammans härkomst var swissinspirerad

Huvudpersonen fick dock ”bara” äta gröt

Barnen dekorerade sitt eget bord

Storasyster för dagen

Pajas hela dagen

Man skulle kunna säga att det var barn överallt (hela helgen)

Barninspirerad

Frostigt uppvaknande

”Tjohoo! Det är frost ute! Snart blir det vinter! ”

För att inte förstöra Timnahs entusiasm över det vita på gräset när vi kliver ut efter att ha tagit på både två och tre lager under vindjackorna så håller jag inne med mina egna känslor över vinterns raska ankommande.

” Noel! Man kan till och med blåsa rök när man andas! ”

Tjoho…

Det tar dock inte många meter på cykeln innan inställningen blir en annan.

” Åh jag fryser om näsan! och ansiktet! ”

” Ja du, det kommer du nog göra många månader framöver nu… ” försöker jag skoja till det lite utan att låta allt ditt bitter.

” Åh… Jag vill inte ha vinter, jag vill ha sommar! ”

Jag håller med…

Bajs och höstlöv

Solen sken, fåglarna kvittrade och barnen låg steget före tjat hela morgonen.

Eller också inte. Men det var uppehåll i alla fall! Och de små fick i sig mat i god tid för att slippa stressa med de stora som bara behövde normal push vid frukost och påklädning.

Eftersom det var uppehåll så skulle barnen cykla och jag gå med vagnen (så mycket skönare än att lyfta två små i och ur bilen vid två stationer!) och när hjälmarna var på hade de till och med tid att gå och titta på ringblomman när jag körde ut vagnen.

Då började det regna. På med regnjackan på Timnah. Men det var lugnt, vi hade god tid.

”Jag måste bajsa”
”Okej… Absolut, gå in och bajsa Noel” vi hinner nog…

Då så, äntligen på väg.

”Nej jag glömde löven till fröken!! ”
” Men vi hinner verkligen inte det! ”
” Jo jag måste hämta dom, hon behöver dom! ‘

Minns omtanken hon hade vid gårdagens promenad hem från skolan när hon plockade löven och senare gjorde ett band hon kunde sätta om så det blev som en bukett.

”Okej då, vi skyndar oss, jag låser upp och du springer in och hämtar. Noel, passa vagnen! ”

Därefter var det bara att inviga vagnens löparfunktion. Utan jogginghjul. Lite tidigare än undertecknad hade tänkt börja springa med vagnen, men nu vet jag att det kommer funka i alla fall! Och att det definitivt är en funktion jag behöver börja använda nyss! *frust stonk stön flås*

Och vi hann precis i tid! Snabbt in och hej då till en glad Noel, ut i regnet och upp för alla återstående backar och vi kom precis lagom till klassen skulle in på samling.

Om fröken blev glad för löven? Det får vi veta imorgon, hon var ledig idag.

Att gå på rask promenad (läs; stanna vid varje glänta och ta kort…)

Att köra run keeper på dagens promenad var helt onödigt skulle man kunna säga. Det var ju inte direkt som att jag pausade appen varje gång jag pausade… Men det kanske är det som är charmen med att lära känna ett nytt ställe, man måste ju stanna och njuta när man blir överväldigad av utsikten, träden, stigarna, utsikten, rastplatser, vattenbryn, utsikten… Ja ni fattar, det var väldigt fint! Om utsikten sen visar sig se bättre ut efter varje ny glänta jag passerar kan ju inte jag rå för! Så nu kommer några smakprov på min framtida hurtigrunda.