När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

Det som inte syns, händer inte. Eller?

B87B0545Äntligen är det dags att kliva in i julmånaden! Månaden då allt är tillåtet och glögg och julmust inte längre behöver intas i smyg (för tidigt). Stakar och stjärnor får plockas fram. B87B0549Julkrubban får ta plats (lite kul att den handgjorda krubban från Betlehem införskaffad för typ 10 år sedan skulle visa sig vara så barnvänlig).B87B0554B87B0551De små får inviga julgröt för första gången i sitt liv. B87B0553Med godkänt mottagande!B87B0558Så måste man ju bara ha pepparkakor!B87B0575B87B0560 B87B0573 B87B0574Och käka lime!B87B0596B87B0595Men det lustiga är det som händer där emellan. Det som också alltid hör till den här mysiga första adventshelgen. Alla lådor för ljusstakarna som aldrig kommer tillbaka ner till förrådet. Skarvsladdarna som inte finns och gör så att hälften av allt mysljus inte går att slå på. För att inte tala om alla trasiga lampor som gör att fem av sju glödlampor måste bytas ut. Tjaffset om vilka stjärnor som ska stå var osv.

Krubbgubbarna som flyger över hela rummet och med lite (ok, mycket) hjälp av Leon, snart även genom fönstret.

Gröten som 30 sekunder senare låg utspridd över hela golvet.

Alla grejer som verkar bli mer utspridda ju mer man städar adventsmysigt.

Pepparkakor som råkar ligga lite för länge i ugnen…

Dammsugaren som alla snubblar på men ingen använder.

Två små som får (ja inte av oss då) smaka godis av storasyskonen precis innan läggdags och sen har svårt att somna…

B87B0660Men, slutet gott allting gott, och glöggmys med de stora fick avsluta dagen. Till och med pepparkakorna smakade bra. Trots att det var köpedeg!

Annonser


Lämna en kommentar

Förkylningsbus

Livia o Leon-3När två små är genomförkylda och det regnar ute, då blir det till att hänga inomhus och kurera sig. I lugn och ro?…  Livia o Leon-1 Livia o Leon-2Ja, kanske skulle man kunna tro att det blir i lugn och ro när snoret rinner, matlusten är sådär och sömnbehovet verkar större än vanligt. Livia o Leon-6Livia o Leon-9Men ujujuj säger jag bara, mellan snorgnället, vilken energi! Alla favoritsysselsättningar hinns med och upprepas måååånga gånger. Som till exempel slänga alla soffans kuddar på golvet, hoppa i soffan, klättra upp och ställa sig och dansa på bordet, tusen gånger, ställa sig på småstolarna och vicka, tusen gånger, slänga ut alla grejer ur alla skåp föräldrarna glömt att stänga, slänga saker utför trappen, smita in på toaletten och spola vatten så det skvätter, smita in och röja i Timnah och Noels rum (hur många gånger kan man stänga en dörr på en dag egentligen?!) osv. osv. Livia o Leon-10Livia o Leon-8Så plötsligt lugnar det ner sig en liten stund. Tills alla böcker lästs, i en sekund var. (Läs: spridits ut tillräckligt långt över golvet)Livia o Leon-5 Livia o Leon-7Och förutom att sätta hjärtat i halsgropen på föräldrarna när man hoppar i soffan, så går det ju faktiskt även att mysa där så att hjärtat istället växer så det kommer upp till halsgropen bara därför. Livia o Leon-4Mysa och busa ligger dock väldigt nära varandra hos de här två, och varför ska en förkylning ändra på det!


2 kommentarer

Fokus: helg

När man reagerar på att att alla sex i familjen äter mat samtidigt, varje gång det sker under en hel helg, då kanske man borde jobba på att det blir så lite oftare?…

Under vardagarna blir middagen ofta lite för sen för att Livia och Leon ska kunna vänta, och så får de något annat i förväg. Eller så ska någon iväg på dans, eller fotboll och så behöver det slängas ihop något ”halvmiddagsaktigt” lite för tidigt för att Livia och Leon ska kunna äta samtidigt. Eller så äts det hos någon kompis, eller någon kompis hos oss. Om inte mamman i familjen är iväg och jobbar. 20141004_135337 Den här helgen har gått i sportens tecken. Noel hade avslutning med fotbollen och fick i halvlek mellan BP och Hammarby Elitdamer gå in på planen och ta emot en medalj för väl utförd Knatteskola (sjukt stolt kille).20141004_140151Och idag var det både den efterlängtade innebandyn (Noel) och handbollen (Timnah). De små verkar tycka det är lika roligt att få vara med och heja på oavsett vad det handlar om. Däremot att vara tvungen att ha galonisar och stövlar (som bara ramlar av) när man bara vill springa omkring i det blöta gräset…inte lika roligt.20141005_163913Ändå har vi alla varit tillsammans igen. En hel helg. Och lyckats pricka in alla måltider ihop. Riktigt lyxigt (har jag tänkt på varje gång) med tanke på veckan i från varandra. Och trots allt som bara ligger och väntar på att tas om hand om efter Kenyatrippen så har även undertecknad lyckats vara närvarande utan jobb framför nosen hela tiden. Som David sammanfattade det hela.

”Åh vad skönt det är att vara lediga tillsammans!”


Lämna en kommentar

På väg till vallokalen..

…stannade vi till och lät Timnah testa på lite handboll. Ok, ända sen reklambladet damp ner i brevlådan och bästa kompisen bestämde att hon också ville testa så har det funnits i kalendern. Själva har vi försökt ringa in Timnahs intressen flera år och försökt peppa att underhålla och utveckla (eller fiska efter om det funnits något intresse att göra) något av dessa. Grupper med nya barn har dock inte alls lockat och vi har kunnat njuta enbart lämning/hämtning i pusslet. Nu verkar dock ketchupeffekten slagit till och både Timnah och Noel har upptäckt glädjen i att utöva sport.

” Snälla, snäääälla, får jag gå på handboll?!”

Hur kan man säga nej!? Vet ju själv hur underbar adrenalinkicken är att få pressa det fysiska i nya lärdomar. Och hon har ju redan fått prova på att spela i skolan (och älskade det) så sporten är verkligen inte främmande.

Att få höra att det (om hon fortsätter) under andra året är vi föräldrar som ska hålla i träningarna, kändes däremot främmande! På ett roligt sätt! (Hur gamla har vi blivit egentligen?! Tränarförälder, moi?!)

Gillar verkligen klubbens inställning också, att det viktiga är en bra träning och det sociala spelet och inte elitnivå. Man kan helt enkelt spela för att det är roligt och känns bra!

Så får vi väl se hur länge intresset håller i sig.

Men nu är det valvaka med näsdukar utan chips o choklad som gäller. Nej, inget aktivt avstånd pga god karaktär och sportslig nytändning. Dålig planering helt enkelt!


Lämna en kommentar

Måndag allaredan!

B87B7242-2Jaha, var tog lördag och söndag vägen?! Som vanligt rusar tiden utan att man tycker att något blir gjort. Detta något skulle i och för sig kunna ta upp ett helt inlägg i sig vad nu något är för något, för samtidigt får vi ju vara med om en massa härligt! Maken fick en lördag med fyra barn utan fru och var på kalas med en batman, catwoman och två småtroll innan vi möttes upp på Johan & Nyströms kaffefestival. Själv körde jag min första riktiga filmdag på länge. På kaffefestivalen såldes nämligen en kaffe till förmån för biståndsprojekt i Afrika. Ett resultat efter Lars första mc-resa till Kenya mot könsstympning. Lars är alltså mannen som har kommit på och håller i den här resan som ytterligare fyra mc-förare ska göra om två veckor.

I lördags fick då jag och Johanna (som ska dokumentera det hela) starta igång den tänkta filmen, intervjua Lars och en av våra huvudpersoner under kommande Kenya resa. Både spännande att testa teknik och tillbehör (vad funkar, vad blir smidigast i alla Afrikanska lägen, vilka kan tänkas vara intresserade av den här resan, hur mycket behöver vi ha med oss, vad måste vi ha tänkt på om vi inte får tillgång till el?! osv.). Så både lite test och komma igång för oss, och en första djupdykning i personligheterna. Och det är så roligt! Resan blev mer verklig, de eventuella hindren och motgångarna läskigare (det måste ju bli bra!) och vikten av att inte glömma bort att äta och dricka för att man glömmer allt förutom det som utspelar sig framför kameran väldigt tydligt framåt kvällen…

Så det pysslade jag med på lördagen, tills maken kom in och utökade barnaskaran på festivalområden och vi kunde njuta kaffe och Stockholms utsikt med dansande och grusätande barn.  B87B7077-1Sen igår hade vi kräftskiva! Och sommaren var här så vi kunde trängas på altanen en sista (?!) gång innan höstlöven tar över. Klämde även in en fotosession med Qim, så när jag hunnit kika igenom bilderna lite bättre säger jag till!

Självklart ville Timnah och Noel posera på samma ställe som Qim när de mot slutet insåg att vi gjorde något roligt. Så då var det bara att passa på! Sockerstinna barn i slutet på veckan tenderar dock att flippa ur framåt kvällningen så man skulle nog kunna kalla den fotosessionen ”konstiga poser”. B87B7249-3Men nu är det dags att sätta igång och få ”något” gjort igen.


2 kommentarer

Hemma igen!

B87B6791Då har vi landat med alla sex barnen (ja, man undrar ju hur vi tänkte där med hamstrarna som även de behöver installeras och ”nattas” i buren på nytt när man varit på resande fot…) efter en mysig helg med dop och svampplock- jag menar- letning i skogarna. David sitter och rensar den lilla svampen vi hittade och jag låtsas att jag fortfarande betalar räkningar så jag ska slippa hjälpa till!B87B6802B87B6849Det var väldigt ont om svamp kan jag tala om. Eller det fanns jättemycket fin oätlig svamp men typ inga gula kantareller (hittade kanske totalt 1,5 liter om ens det och lite Karl Johan). Men det var friskt i luften och alla överlevde vi björnligan. Ja, när svärfar berättar om att grannen ca 800 m bort har fångat sju olika (!) björnar på film senaste månaden, då börjar till och med jag prata högt för mig själv i jakten på svampen. Även springturen som var tänkt att att sträcka sig minst tre kilometer bort från huset blev en backintervall i närheten av ”grannen” med hundar. Trodde aldrig jag skulle bli sån fegis. Men så, då vet ni det. Osynliga björnar inger respekt (nej vi såg såklart ingen…). B87B6766Trots den korta långhelgen hann jag även med att köra en liten foto-session med svågern som precis startat firma som personlig tränare och löpcoach.Eller liten och liten, stackarn fick sig ett ordentligt träningspass i sökandet efter de perfekta bilderna (kan du göra det där igen? Och igen. En gång till. En gång till….ok en gång till). Bor du i Ljusdal med omnejd vet du vem du ska kontakta för att komma i form!  —> Tommie Jonsson Personlig träning

Men nu börjar en ny vecka. Med förkylda barn som helst inte vill gå till skolan…men vi får väl se imorgon hur det blir. Nu verkar rensningen vara klar också, så med det säger jag gonatt!B87B6949

 

 


Lämna en kommentar

Jakten på den försvunna kompisskatten – check

B87B4829Att få höra ett enhetligt och spontant ”Wooooooaaaawww” när 22 händer tillsammans öppnar luckan på den återfunna kompisskatten – det gjorde min dag (och nattens förberedelser värd).

Idag har vi haft 7-årskalas med kompisar, och trots den varma sommaren så var det ett gäng som var hemma och kunde fira vår första och äldsta juvel. Timnahs lista på aktiviteter under kalaset satte maken på tvillingskiftet och undertecknad som lekledare. Disco, fika, hela havet stormar, paketleken som slutligen ledde till ”Jakten på den försvunna kompisskatten”. B87B4813Att se spänningen i deras ögon när ledtrådarna läses upp, frustrationen när ledtråden inte kan hittas, jakten och löptävlingen fram för att hitta till nästa ledtråd. Och så framför allt. Lyckan när skatten öppnas. Jag säger då det. Underbart!

Det gjorde ju inte saken sämre att få blommor och tackteckning av Timnah som har haft ”det bästa kalaset i hela mitt liv”. Man kanske skulle ta och skola om sig till kalasfixare på heltid. Kalasfixare Anniewhere at your service.

För att inte tala om maken. Han ska nog skola om sig till papier maché mästare. B87B4831Mioaaaaww!