När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


1 kommentar

Ny luft under vingarna

vintergungaDet sägs att det är på barnen man märker att tiden går. Och snart fyller hon 9år, hon som fyllde 8 sist.

Nästan ett år sen sist.

En årskrönika kanske skulle vara på sin plats. Men det ska jag bespara er.

Nu är i alla fall en lång, utmanande, uppbyggande, lärorik och insiktsfull period över, och slottet är överlämnat till ny ansvarig. Sista dagen igår och efter det faktum att jag totaldäckade i soffan så fort barnen somnat och inte vaknade förrän maken (som även han somnat) väckte vid 01.30, så var det nog rätt mycket luft som gick ur mig i samband med att det ansvaret släppte. Mycket märklig känsla att från en dag till den andra inte behöva ”kontrollera” mailkorgar, processer, kontakter, relationer, pengar in och ut osv, men fantastiskt skönt!

Nu är jag klar med det. Väldigt nöjd, tacksam, stolt och glad och sjukt förväntansfull inför vad som komma skall framöver.

Ingen rast ingen ro dock, för idag hoppade jag på nytt projekt som sträcker sig en månad framöver. I mitt rätta element dock så det känns lekande lätt och bara roligt!

Lite häftigt att tänka på alla välsignelser längs vägen och att det här avslutet direkt fick en ny början i något nytt.

Sen är jag den första att erkänna att en semester inte vore så dumt.

151117050542

Annonser


Lämna en kommentar

Internationella dagen mot kvinnlig könsstympning

Dagen till ära så är nu ett av våra jobb som vi gjorde efter Kenya ute i etern. Det är en biståndsfilm för ett av PMUs projekt som de stöttar nere i massajland och där vi fick möjligheten att träffa kvinnan bakom engagemanget. Det känns lite extra roligt att det faktiskt gick att få till den här filmen eftersom vi fick uppdraget efter att vi kom hem. När vi åkte ner så hade vi med oss uppdraget att filma ett mansseminarium som skulle äga rum mellan mc-gänget och massajledare där nere i området, men det kom inga män. Området låg under torka och alla män var ute och letade vatten.

När vi sedan hade kommit hem så kom önskan om en film inför stundande vårkampanj för kvinnors rätt till hälsa istället, och som tur var hade vi material för att få ihop det. Så nu får ni titta! Och glöm inte att avsluta med att skicka ett sms för att stötta detta fantastiska projekt som kommer kunna förändra livet för många, många flickors liv framöver.

(Yes, det är undertecknad som håller i kamera och redigering. Och pratar…)


Lämna en kommentar

2 advent – check

Jag hinner inte med! Vad händer med dagarna (och kvällarna!)? Bara tre veckor kvar av 2014 och den här förväntansfulla och skrämmande känslan inför utmaningarna nästa år har redan börjat infinna sig. Det händer grejer, lite nya grejer (mer om det snart!) och så ska vi inte minst lyckas med bedriften fyra barn i skola/förskola och två vuxna på heltidsjobb för första gången i våra liv. Det känns lite för vuxet för att gå ihop. Men, så förkylda som de små varit hittills så kan vi väl skriva bort alla sjukdomar till nästan år och räkna med 0 vabbdagar och sjukt smidiga hämt- och lämntider?!B87B0556Nåväl. Den här veckan har gått ihop i vardagen i alla fall. Artikel om Kenya har publicerats (länk snart hoppas jag), ett fotojobb på en företagsjulfest är avklarat (det är variationen som gör det! Kika gärna i GALLERIET om ni är nyfikna), Timnah har haft feber och blivit feberfri, öppet hus på skola, besök hos vänner, julskyltning, klappat Tomten (eller ja, sett Tomten då), och snart är det Lucia. Hej vad det går! Men så njuter vi av att bara vara mitt i stormens öga. Med två illbattingar som är en halvmeter över marken oftare än på marken, slappa i soffan med två större illbattingar som hostar, dansar, bråkar, kramas ikapp, och struntar i att städa. Det är ju snart jul. Då ska det ju vara julstök…

En lussebulle på det?!


Lämna en kommentar

Typ så har dagen varit

21112014-B87B0322Känslan när man ägnat lite extra tid åt självförtroendebrottning och redigering i senare kvällstider, och man sitter redo och lite pirrig och väntar in den sista halvtimmen genom ytterligare förberedelser och får besked om att mötet då detta skulle få sitt utlopp är inställt pga sjukdom. Den.

Och känslan av lättnad när man sen inser att det faktiskt inte var så dumt med tanke på alla andra bra idéer som dök upp strax därefter och i och med detta fick tid att utvecklas och förhoppningsvis göra nästa chans lite bättre. Den. 21112014-B87B0321Sen kan vi lägga till lyckan över att se glädjen över nya skor hos en 16 månaders spritta i benen, att få sitta och lyssna på stapplande ord som bildar meningar i en saga om en häst och se siffror adderas i overkligt tempo för att vara läggdagstid, och att se alfabetet på ett naturligt sätt växa fram hos femåringen i huset.

För att inte tala om lyckan när två små övervinner alla våra hinder och lyckas ta sig upp på köksbordet (innan vi hinner dit) och nästan med segergest dricka upp vad som finns kvar i glasen sen middagen. Och man inte annat kan än ställa sig och skratta.


Lämna en kommentar

Bortamatch

Plötsligt är det nästan helg igen och alla tänkta inlägg är som bortblåsta och än mindre publicerade. Fick i söndags packa den lilla övernattningsväskan för att måndag arla morgon bege mig till Uppsala för jobb. Fick pausa Kenyajobben lite och agera ”kameraoperatör” och bildproducent under Kyrkomötet som ägde rum på Uppsala Konsert och kongresshall. Där startade veckan med ett  16 timmars arbetspass, några timmars sömn på hotell (nästan oförskämt att inte spendera mer tid på ett så tjusigt ställe, blev som ett barn på julafton trots att jag i stort sett bara hann testa sängen) och så samma lika i två dagar till.

Men nu är jag hemma igen. Hos mannen med stort M (som är bäst på alla plan helt enkelt) och fyra förkylda barn. Och tillbaka till fokus Kenya igen. Kanske kanske att det börjar glänta små dörrar för något framtida offentliggörande i filmväg, men mer än så vågar jag inte säga just nu. Spännande är det i alla fall!

Nu: redigera mera!

 


Lämna en kommentar

Veckans bubblare

Ok. Så här i sista timmen, innan måndagen slår in med sina ”måndagskänslor”, tänkte jag dela mina bästa från veckan som var. Det är alldeles för ofta som de tråkiga och jobbiga sakerna hamnar i fokus, förmodligen för att dessa är lättast att hänga upp sig på och svårast att ”vila” i, så därför hoppar vi över dem helt.

Här är några av mina ”drapåsmilbandenavtacksamhet-stunder”:

När Timnahs lärare under utvecklingssamtalet har full fokus på Timnah och jag riktigt känner vilken bra lärare han är.

När jag mitt i ”Vad ska jag verkligen bli när jag blir stor” – svacka, får beröm från helt oväntat håll och bekräftelse på att det jag gör just nu kanske inte är så dumt ändå.

Att kunna äta lunch med världens bästa man och tvillingar.

Att dagligen få se hur musik sätter sprätt i benen på alla i det här hushållet.

Att se det fullständiga fokus och den totala lyckan som slår in i samma stund som en innebandyklubba sätts i händerna på Noel.

Förmånen att få filma så många härliga och engagerade människor. På så många olika platser.

Att få göra läxa med Timnah och sitta och lyssna på när hon läser. Läser!!!

Att varje dag få se, uppleva, absorbera all den glädje, kärlek och utveckling som finns i våra två ettåringar.

Att helt spontant få följa med vänner hem på middag och stanna så länge så att vi får bära in fyra sovande barn i sängarna.

När två små dagen efter tar sovmorgon till kvart över åtta.

Att få mysa och snusa på fyra nybadade troll.

Trots att jag har tyckt att den här veckan känts hopplös många stunder, och att ”ingenting” har hänt, så skulle jag nog kunna rabbla upp minst lika många tacksamhetspunkter till. Rätt häftigt ändå, att det i slutändan när veckan (allt) kommer omkring, är de små stunderna som räknas!


Lämna en kommentar

Kill your darlings

Tänk att detta återkommande fenomen när man ska skriva artiklar (eller göra film för den delen) kan smärta så många gånger. Nu låter det ju lite värre än det är, det handlar ju ”bara” om att göra sig av med sina favoriter som kanske inte ger så mycket för helheten. Egentligen. Men oh så svårt det kan vara när man har så sjukt mycket man vill dela på ett så levande sätt som möjligt. Efter en omgång med bortplockade darlings känns texten (i det här fallet) så urholkad och upphackad på nåt sätt. Men. Nu låter vi det hela vila lite över helgen (om jag kan…) så får den sig en omgång till på måndag. Kan ju hända att vissa darlings måste få återuppstå och andra gå…