När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


3 kommentarer

Ekorrhjulet once again?

B87B3971Det känns som att det ligger en evighet mellan oss och nästa sommar. Samtidigt vägrar jag erkänna att sommaren är slut. Trots att vi har tagit klivet in i hösten både familjemässigt och vädermässigt.

Vi har nu klarat av att börja ettan (”Bra”), börja förskolan igen (”Jätteroligt”) och skola in maken till pappaledigheten (” …”). Ok, den inskolningen har kanske skett successivt hela sommaren, men den här veckan har jag försökt fokusera jobbstart på annan våning än de små. Vilket går till och från.

Det är alltid lite dubbelt det där med att frilansa och komma in i gemet igen. Särskilt när man varit mammaledig länge och inte har något specifikt att komma tillbaka till. Både spännande (oftast löser det sig ju, med sjukt kort framförhållning) och lite ”ingen panik, ingen panik, ingen panik”. Lite ”I HAVE A DREAM!” vs ”Jag kommer aldrig få jobb igen…”. If you know what I mean. Jag är fortfarande mammaledig och maxar bebismysandet bebisarnas protester till trots, men någonstans måste man ju börja ta steget ut i arbetslivet igen (särskilt när maken är pappaledig). Så det försöker jag också göra.

Det finns så många möjligheter, så mycket jag vill lära mig, utvecklas inom, testa nytt, göra igen. Svårt att veta vilken ände man ska börja i, vilka nya vägar man ska våga testa eller vilka gamla man ska försöka slå in på igen. Mycket kretsar kring Kenya såklart, men det är trots allt bara en vecka. Och hyran måste ju betalas hela månaden. Plus att jag är taggad för så mycket mer.

Så även om skolvardagen har börjat sätta fart på ekorrhjulet (trötta storbarn, I tell you) så är det rätt trevligt att höstvardagen är i mjukstart. Den mest ambivalenta ekorren av de alla till trots. Moi.

Annonser


2 kommentarer

Lussenisse

Vi hann! I god tid till och med. De små vaknade ypperligt strax före sextiden för att käka vilket gjorde det rätt lätt att kliva upp efter det. … LÄTT?! Skoja bara… Men vi kom upp i alla fall! Och mjölkstockningen var i stort sett borta. Endast en golfboll kvar i jämförelse med dagarnas bouleklot om man säger så. Något som faktiskt har gett mer energi idag än tidigare dagar.

Lite nerver innan avfärd

Lite nerver innan avfärd

Noel var så stolt. Hela familjen för att lyssna på honom. Att vi sen redan fått höra hela repertoaren under veckan som varit gjorde inget. B87B8210 B87B8208Nyvakna men väl bänkade på första parkett. B87B8223Leon sov igenom alltihopa. Vaknade till lite vid morgonens smidiga blöjbyte för att sen somna om i pyjamasen i bilbarnstolen (varför böka för mycket liksom?!) Men Livia njöt av skönsången och att vara runt och mitt upp i så många barn. B87B8214B87B8219Så tog det slut och det blev dags för medhavd fika. B87B8228

En mössa för utomhus och en för att ha inne. Såklart.

En mössa för utomhus och en för att ha inne. Såklart.

”Skönt att jag inte ska gå i något Luciatåg. Jag gillar inte att sjunga så. Bara själv…” säger Timnah och kan knappt sitta stilla för att hon är så taggad att åka och lyssna på 2:ornas luciatåg. Så hon och David avlägsnade sig för att åka vidare och jag och de små åkte hem, drack kaffe, lyssnade på musikhjälpen och lekte. Det börjar bli väldigt mycket vakentid på de här (inte så) små (längre) nu.

På eftermiddagen packade jag ihop lite lussefika innan det var dags att plocka upp mitt lilla Luciatåg (Jo, Timnah ville gärna gå Lucia) och åkte och våldgästade min mamma med skönsång, lussebullar och speedade barn. De hade lite svårt att bestämma ordningen på låtarna som skulle framföras när hon öppnade dörren, och det var nog ingen av de som kom ihåg den när det väl var dags. Men nog sjöng de alltid. Hade min naiva tanke att jag skulle filma eller ta kort under tiden, men det gick lite fort och var lite ”mycket” om man säger så. Glömde kameran i bilen…

Chillin' after hard Nissework.

Back home. Doin’ what Nissar do best.

Nissarna för dagen bytte sen roller under kvällen. Livia som brukar vara vaken väldigt länge, somnade tidigt och somnade om direkt efter bröstmjölk på flaska (!! Lyckades få ur lite ur den egentligen inte så väl fungerande bröstpumpen jag fått. Vad gör man inte för att bli av med äggstock…mjölk!stockning) och Leon, som nästan alltid kommer till ro tidigare hade jättesvårt att komma till ro. Båda sovandes för natten vid 22 är dock väldigt bra för att att vara i den här familjen. Det är nog inte lätt att vara tomtenisse nu för tiden… B87B8232B87B8246


Lämna en kommentar

Man fick till och med saft!

B87B7426Det är inte varje dag det luktar popcorn när man kommer till förskolan. Eller möts av Batman, Spiderman, Blixten McQueen, prinsessor, spöken och pirater. Men det gjorde vi idag! Man fick till och med saft till popcorna. Och det stod en häxa på scenen. Fast Noel blev bara lite nervös i början, inte rädd.

Man kan väl säga att storasysters planerade skogsutflykt bleknade lite i jämförelse med lillebrors Halloweenparty på förskolan och det var bara att lova ansiktsmålning när vi kom hem för att hon skulle gå med på att över huvud taget lämna huset.

Det är inte heller varje dag som mamman i det här huset lägger sig och sover en skvätt mitt på blanka förmiddagen. Men det gjorde hon i dag. Sprutorna på de små gav nog lite svårigheter att sova, för båda vaknade ungefär var tredje timme i omgångar. Något jag tacksamt måste säga att jag inte är van vid längre. Man kan väl säga att huvudet inte riktigt var med på noterna alls efter det. Förrän det efter lämning och matningar fick lägga sig ner och sluta ögonen. Dagens bästa beslut skulle jag nog kunna säga. Trots groggy ett par timmar efter. Orkade till och med flåsa 5 km i mörkret när David kom hem, bara det!
image
Men innan dess var det som sagt ansiktsmålning (att det var Bus eller godisdagen i dag ”glömde” vi tala om…). Timnah fick välja motiv själv, och därefter gick det inte att smita undan, klart hon skulle agera make up artist också. Min sminkning togs dock bort innan löprundan. Eller hur var det nu?!

Mwoahahahahaa….

 


2 kommentarer

Dagens bästa

”Det är verkligen jätteroligt att Noel har börjat i den här gruppen. Han är en styrka och tillgång i sammanhanget.

Det går jättebra. Han är så trygg i sig själv och så positiv. Det märks tydligt att han har en grundtrygghet och stark självkänsla.”

Osv.

Efter dagens (och den här förskolans första) utvecklingssamtal bultade mammahjärtat lite extra.


1 kommentar

Ur Samtal med en butter fyraåring

På väg till förskolan:

”Jag vill inte gå till förskolan…”

”Men varför då? Du brukar ju ha jättekul.”

”Nej, det är tråkigt.”

”Vad är det som är tråkigt?”

”Det är tråkigt att sitta stilla och äta hela tiden”

”Men ni äter ju bara en gång?”

Tystnad.

”Är det tråkigt att du måste sitta stilla när du äter?”

Tystnad.

”Jag vill inte gå till förskolan. Det är tråkigt.”

”Men du brukar ju tycka att det är tråkigt att vara med mig också när jag inte kan göra saker med dig hela tiden eftersom jag har bebisarna?”

”Då tycker jag inte att vi ska skaffa bebisarna längre. Vi kan skaffa kaninbebisar istället.”

Point taken.


Lämna en kommentar

Redan?!

image

Hjälp vad fort en helg går! Och en lång en dessutom. Vi hade det bra där ute i skogen. Andades, promenerade, letade svamp, hittade svamp, plockade blåbär, försökte låta bli att plocka blåbär, andades, fikade, åkte bastuflotte, badade (vissa av oss), bastade (samma några), gick i skogen ännu mer, tröttnade på att gå i skogen (en viss fyraåring), vilade, såg när Snoffe vann Kristallen(!!), rensade svamp, struntade i att rensa blåbär (Äh, vi gör saft!), åt löksås (klantiiigt!), tröstade bebisar långt in på natten, gick i skogen utan barn (!) och så precis när man börjat sänka axlarna och andas lite mindre frenetiskt (frisk luft, frisk luft, frisk luft!) så var det dags att åka hem.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Till råga på allt så är måndagen nästan slut. Timnah haft haft idrott för första gången (föräldrarna kom ihåg gympapåsen myggmedel eftersom så många andra har glömt så körde de utan… Typiskt!), Noel har varit själv på förskolan en hel dag (gråt vid lämning, glädje vid hämtning) och bebisarna har varit på bvc. En rätt vanlig (lugn) måndag, som även den gått väldigt fort, med andra ord.


Lämna en kommentar

Ringblomman med stort R

B87B6349Det här, mina vänner, är en älskad planta. För att inte tala om överlevnadsexpert.

Någon gång i våras så satte två fyraåriga händer några små frön i ett kapat mjölkpaket, och sedan dess har denna plantering vuxit sig allt mer som en familjemedlem. Fröna stod och grodde till sig på förskolan där han gick, tills tre spröda stjälkar hade tryckt upp sig genom jorden, och pojken en vacker försommardag fick ta med sig mjölkpaketet hem. B87B6316”Ni behöver nog plantera om den ganska omgående om den ska klara sig” sa fröken. Visst, visst, sa mamman och tänkte ”vi måste bara köpa blomjord först…”.

Den stackars blomman blev stående i mjölkpaketet åtskilliga veckor. Ibland fick den vatten, men oftast inte. Till slut kom vi ihåg att köpa blomjord och de sköra små gröna stjälkarna, som var nära att gå av på vissa ställen, fick flytta över till en större kruka.B87B6315Allt eftersom flytten närmade sig bytte krukan både rum och fönster ett flertal gånger men till slut hamnade den i barnens nya rum, i ett fönster (bakom en gardin…) på solsidan av huset. Inte så mycket hände med de stackars små bladen och nu var en stjälk av, men så fort familjen, pojken inte minst, kom ihåg så fick blomman vatten. Mamman vågade knappt uttala tankarna om att det nog inte skulle bli så mycket blomma av de där små bladen, av hänsyn till pojken som pratade om Ringblomman som om den var ett husdjur. B87B6314När krukan sen glömdes bort allt för ofta där bakom gardinen, fick den till slut flytta ut på altanen. Jag måste erkänna, jag trodde det skulle bli dödsstöten för den lille växten och att första vindpust skulle blåsa bort de små bladstjälkarna. Men icke. Något hände där ute. Trots gassande sol växlat med spöregn, och vattning genom framför allt vattenkanon men även hink och trädgårdsslang, så växte den sig allt tjockare. B87B6354De små skadade stjälkarna växte samman igen, fler blad sprack upp och det blev nästan som en liten växt i krukan. Så en dag, kan det ha varit fyra månader efter sådden månne, kommer storasyster inspringande:

”Noel, Noel, du måste komma ut och kolla på din Ringblomma!! Det har kommit en blomma!”

Hela familjen springer ut på altanen för att skåda det omöjliga. Jo men visst, nog hade det kommit en blomma. Minsann! Och inte bara en blomma, säkert tre knoppar står nu och gottar till sig där ute.B87B6349-2 Och vad vill jag då säga med denna lilla anekdot ur vardagen? Tja…skam den som ger sig, kärleken övervinner allt!

(och ska du låta barnen plantera något som det ska bli något av, även om du själv glömmer bort, satsa på ringblomma!)