När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

Bockat av ”att göra”-listan

image
Vad mycket man hinner när barnen är på förskolan! Eller snarare, vad fort tiden går när man för en gångs skull hinner beta av saker. Inte en pryl är packad idag, men däremot en massa administrativt kontorsfix avklarat som annars skulle glömts bort långt ner i någon kartong. Hej och hå vad det låter, men nej, jag besitter inget kontorslandskap med 20 anställda under mig, men ibland känns pappersarbetet större än det faktiskt är många gånger.

Har skickat iväg de sista fakturorna. Eller sista förresten, det får vi verkligen inte hoppas! Men, sista utifrån senast utfört jobb åtminstone (som för den nyfikne kan skådas HÄR). Och bokföringen för det här årets första halvår införd! *klappar mig själv stolt på axeln*

Det är lustigt dock hur otroligt viktigt det blir att filura och börja skapa en ny hemsida för företaget så fort ”Bokföring” kommer upp på to do-listan… Så det har jag också småbörjat lite med. Har ju gjort en ”tillfällig” (forfarande efter ca 1,5 år…) hemsida för min lilla frilansverksamhet, men den ska förhoppningsvis flytta till en mer genomarbetad plattform. Så småningom. Inte nu dock (och nu är ju bokföringen gjord, så inte ens det kan vara en ursäkt), inser att det får bli en ”efter flytten grej”. Så jag uppdaterade bara den gamla lite med några arbetsprover och så. Det var ju hemskt viktigt just nu…

Eftersom jag fortfarande inte fått något slutgiltigt besked vad min skattåterbetalning landar på (med tanke på företagets första deklaration), så har jag även fått ändan ur och ringt Skatteverket för att kolla upp det. Tydligen har mina uppgifter lagts på hög i väntan på augusti, och först då kan jag få besked om hur mycket jag ska betala in definitivt. Något jag sen har tre månader på mig att göra. Man lär sig något nytt varje dag.

Har även adressändrat. Skatteverket är med i tiden, inga problem med e-leg. Däremot Adressändring.se för eftersändning av posten… alltså man tycker ju att det även där borde gå att göra via nätet, men icke. Det som går att göra är att återigen fylla i en adressändring som i sin tur ska skickas till Skatteverket (efter att informationen jag skrivit in på hemsidan har sammanställts på en blankett som Adressändring sen skickar ut med snigelpost till oss för vår underskrift och vidarebefordring till Skatteverket). Tycker man att Skatteverket klarar sig på den informationen en gång och bara vill fylla i en eftersändning (som inte är ”tillfällig” över semestern), så får man ringa och tala om det (fick jag veta när jag ringde för att undra var man ”bara” beställer eftersändning). Via telefon går bra, men blankett för att godkänna och sen skicka tillbaka måste ändå skickas ut. Fast då kan vi bortse från blanketten som ska skickas vidare till Skatteverket i alla fall. Miljötänk…not so much.

I alla fall, känns skönt att ha betat av kvitton och fakturor nu när det kan dröja lite innan nästa uppdrag bakom kameran.


2 kommentarer

Haaaalleluuuujah!

Det tog inte resten av mitt liv! Bokslut och deklaration är nu gjorda och i Skatteverkets händer. Och det är inte ens maj! (ja, ja, den skulle in senast 2 maj, men fatta, en hel vecka kvar!).

Lättnaden, jag säger bara det, lättnaden! Och den oerhörda tacksamheten till svägerskan som kunde vara ”säkerhetsansvarig” längs vägen mitt på blanka arbetsdagen!

Det firar vi med att hämta barnen lite tidigare, köpa nya gympadojor till sonen (känns som att det börjar bli väder för att kunna byta ut gummistövlarna som vi upptäckt är de enda in hans storlek just nu…) och sen åka och titta på ett hus med neonrosa väggar och blått innertak. Vårt framtida hem kanske?! Vem vet, en dag som denna kan allt hända!

 


Lämna en kommentar

Today is declaration day! (byta någon?!)

Med en stor dos rädsla (tänk om det blir fel!!) och en sked ångest (”åhhhh det här kommer ta heeeeela daaaaan…”) förbjuder jag nu mig själv att blogga, redigera, förbereda kameror, surfa på nätet, diska, städa eller göra något annat förrän bokslutet och deklarationen är gjorda. Om jag hinner klart innan barnen ska hämtas vill säga…

Av någon anledning inbillar jag mig att det kommer ta resten av mitt liv och att alla blanketter är till för att sätta dit mig.

Men, men, det ska göras. Och det ska göras NU. Vi ses på andra sidan!


Lämna en kommentar

Alltid är det nåt

Så tog jag mig äntligen i kragen och skulle beställa det där bokföringsprogrammet som alla pratar så gott om. Det som är så enkelt och som, om man fyller i allt eftersom, när det är dags att deklarera *trumvirvel* gör det åt en bara genom ett knapptryck. You had me at ”deklarera”.

Har tidigare varit i kontakt med företaget, diskuterat vilket som passar mig bäst, insett att – det kör vi på, men så har livet kommit emellan och det hela blivit liggande.

Gjorde mig till kund, beställde, skulle ladda ner – men får ett litet textdokument med hieroglyfer i stället för installationsprogrammet.

”Kan det vara ett problem att jag har mac?”
”Japp, det är det.” svarar chattsupport.

Suck… Bara att skaffa windowsvänlig miljö på datorn eller skaffa den webbaserade versionen, som inte deklarerar åt en. Det var ju liksom det som var grejen värd att betala för…

Beställningen stoppad, tillbaka på ruta ett, och jag på jakt efter ett mac-vänligt bokföringsprogram. Som helst deklarerar åt en. Någon som har något bra förslag?


Lämna en kommentar

Dansa. Pauffa. Dansa. Pauffa.

Idag blev det lilla julafton! Två dagar för tidigt.

Bakgrund: Undertecknads lilla enskilda firma, som legat lite lågt nu i juli, har hamnat i behov av ny utrustning. Om jag över huvud taget ska kunna fortsätta erbjuda mina tjänster som Anniewhere Production måste jag uppgradera min dator (som jag har en känsla av kommer strejka nästa gång jag försöker redigera HD-material i full speed) och så småningom även kamera. Man kan ju inte riktigt säga ”visst, jag fixar!” och samtidigt gå och vara nervös för om det kommer hålla hela vägen rent tekniskt…

Så, de senaste veckorna har vi googlat, besökt butiker, jämfört, googlat, och besökt än fler butiker. Jag säger vi, för min kära man, tillika min personliga googlare och tekniker, är minst lika delaktig till att det här alls blir av. Till slut ringde jag det stora äpplet itself och tack och lov för folk som vet vad de pratar om! (intet ont om återförsäljare, men tack och lov för kärnan i äpplet om man säger så). Personlig kontakt (för all framtid typ) och någon som förstod vår sits (så bra som möjligt för så bra pris som möjligt) och guidade oss ännu djupare in i denna djungel för att få det bästa (för oss) ännu lite billigare :P. Och i måndags gick beställningen iväg, för att anlända fredag.

Eftersom undertecknad är en sån som aldrig spenderar pengar på sig själv och får dåligt samvete när hon köper underkläder på ICA Maxi (”jag skulle kunna klara mig utan ett tag till…”), så är detta en jättegrej! Tror livsstilen från Australien (överlev och handla utan pengar och skippa allt du klarar dig utan- devisen) satte sina spår. Särskilt som den livssituationen inte riktigt har rättat till sig än heller…

Men i alla fall, nu får man ju tyvärr inte dra av mat och kläder (eller löpardojjor för den delen!) på företaget, så jag har inget val. Eller jag skulle i och för sig kanske klara mig utan ny dator ett tag till…Nej! Faktiskt inte. Snart börjar hösten med både ny tjänst och fortsatt frilansande i full fart, så nu är rätta tiden! Och i dag fick jag paket! *fjärilar i magen*

Nu inväntar vi fortfarande en hårddisk innan jag kan börja använda datorn (det var ju några tusen billigare att köpa mindre dator och uppgradera själv…). Men snart så!

Under tiden kan jag även meddela att min kära mobil inte höll mer än en vecka och nu är inlämnad igen (suck…). Så nu är det lånetelefon och paus från instagram och annat igen (Malle, du vinner! ;).

Men man kan väl säga att det var en bra dag att lämna in den på! 🙂

Drogkatten inspekterar…

 


2 kommentarer

Som man bäddar får man ligga…

Ni vet när väckarklockan på något mystiskt sätt har stängt av sig själv och ditt undermedvetna väcker dig en timme senare. När du är tvungen att kliva ur dig själv för att kunna dra upp dig upp ur sängen och sedan gå vid sidan om och knuffa på dig så att du kommer upp och iväg? Så trött var jag i morse. Veckan började intensivt (ok, den satt lite ihop med förra veckan, så det kanske var därför) och fyra timmars sömn pga jobb innan ett dygn på resa och igång med jobb var nog ingen hit. Känns lite som att uppdraget med Melodifestivalen som ”bara” gäller onsdagar lördagar (onsdagar har många timmar att fylla kan jag tala om och en lördag på annan ort inkluderar halva söndag) frestar på att hålla andra uppdrag igång.

Det är svårt det där, när man är ny som egen och ligger efter ekonomiskt, att tacka nej. Det går ju bra och är roligt (och jag vet, helt självvalt), men kroppen blir rätt trött av lite sömn. 😛

Då blir man väldigt tacksam när barnen är snälla som änglar, gapar stort vid tandborstning och somnar som små ljus. Och när det kommer en kväll då man faktiskt kan ge sig själv ledigt och sen får gå och lägga sig i en fantastiskt skönt obäddad säng!

 

 


Lämna en kommentar

Planeringskoma vs. Lycka

Ok, nu börjar två intensiva månader. Tre projekt (snart fyra) löper parallellt, dagtid, kvällar och helger. Samtidigt som mys med familjen (både stora och lilla), födelsedagar, sångövningar och annat ska ha sin rättmätiga plats i kalendern. Jag skulle kunna hamna i ”planeringskoma” (= oroa sig för hur allt ska gå att få till, prioriteras, hinnas med och endast sträva efter att ”klara av” och bocka av. Stressa och bara se ett jobbigt pussel framöver). Men det tänker jag inte tillåta, icke sa nicke.

Jag är glad för att jag får göra det jag gör, gillar ju utmaningar och älskar min familj. Så nu ska jag ta en dag i taget (okej, med hyffsad framförhållning på en del planering…;) ), njuta i stunden, vara glad för det jag har, för det jag får och tänka positivt inför nya (svåra?!) utmaningar. Leva lycklig i nuet. För det är jag ju, lycklig!

Just nu känns det som att den jobbigaste utmaningen är att fylla i den preliminära självdeklarationen jag måste lämna in i början av januari (januari har väl precis börjat eller hur?!…). Vet inte varför, men det känns nästan värre än att köra upp (okej, nästan sa jag). Men men, folk har ju gjort det innan mig och överlevt, så det ska kanske gå bra det med. 😉

Nu; sängen!