När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

Trött

Tigerlek-14Om jag kunde ge mig själv en superkraft, så skulle jag ge mig själv – superkraft. Att få möjligheten att ha sportlov med mina fyra juveler i fem dagar (ink helgen) har varit fantastiskt mysigt och så välbehövligt efter väldigt mycket jobb. Men med dagar som börjar kl.06.00 (ALLTID när jag har morgonskiftet), fylls med utflykter och hittepå och slutar med kaoset efter dagen, ja då blir man inte direkt utvilad. Tigerlek-13Särskilt inte när maken ser till att bli sjuk ett par tre dagar mitt över dagarna vi skulle vara två. Så den här dokumentären som skulle ha klippts på varje kväll efter barnens läggdags har inte riktigt hunnits (orkats…) med. Men den är startad i alla fall och nästa vecka kommer all ork vara tillbaka! …Tigerlek-3Tigerlek-9 Tigerlek-5Men allt går om man vill och jag och mina avkommor har minsann hunnit med både badhus och bio  (de stora utan vildarna!), lekpark the old fashion way, ärenden i affärer och lekpark kallad lekland. Där man inte fick låta storasyskon vakta ena halvan småsyskon i småbarnsavdelningen medan andra halvan var tvungen att bli av med nr 2. Riktigt tråkig attityd på vuxennivå där måste jag säga tyvärr…men det hindrade inte svetten att lacka på alla fem barn och ansvarig vuxen. Och så har vi åkt långt för att gå på utklädningskalas. Allt i den lille röde. Som nu är barnlåst på Leons sida efter ett mammahjärta i halsgropen efter plötsligt vinddrag mitt på E4an. En liten bil har nära till dörrhandtaget även för en 1,5 åring…Tigerlek-8Tigerlek-4 Tigerlek-7

Frågan är vilka som är tröttast efter de här ”sportiga” dagarna inför nästa veckas ekorrhjul igen. Tigerlek-1 Tigerlek-2Eller nej. Den frågan behöver nog inte ställas. Den här mamman behöver lite superkrafter. Typ något som de små redan verkar ha! Tigerlek-6 Tigerlek-11


2 kommentarer

En doft av somm….vinter.

Vinterpromenad-1Under dagens fem minuter av sol och blå himmel så kom vi på den briljanta idén att vi skulle ta en promenad och lufta våra förkylningar. Vi går till vattnet och doppar fötterna! Vinterpromenad-2Sagt och gjort. Bara det att när vi alla väl var ute hade det blivit igengrått och börjat regna slask… Men det hindrar ingen fyrbarnsfamilj. Och kanske kanske skulle gårdagens vårkänslor vid synen av den gröna gräsmattan komma tillbaka trots att den återigen blivit vit. Vinterpromenad-6Vinterpromenad-7Eller också inte. Men vissa doppade fötterna i alla fall. Vinterpromenad-5Vinterpromenad-4En tur till bryggan med två små gav i alla fall en viss försmak av lugnet vid sommarbaden.Vinterpromenad-8 Vinterpromenad-9Vinterpromenad-13 Vinterpromenad-14Frågan är om det då kommer bli några bad vid bryggor…Vinterpromenad-12Vinterpromenad-10 Vinterpromenad-11Inga vårkänslor på den här promenaden med andra ord och sommaren känns rätt långt borta fortfarande. Men vi vet att barnens kläder tål mer vatten än vi trott och det är väldigt roligt att leka med is. Vinterpromenad-16Vinterpromenad-15 Vinterpromenad-17


Lämna en kommentar

…och bilen går INTE bra!

B87B2359Härmed säger vi upp februari. Även i denna familj har månaden bytts till vabbruari. Känns som att vi har kört varannan dag vabb hittills, men den här veckan skulle nog kunna bli konstant.

Idag var det dags för ett återbesök för Livia och hennes epilepsi. Vi tänker knappt på det längre (förutom när vi råkar glömma bort att ge medicinen…), så det är ju positivt! Inget annat nytt under solen efter idag heller, förutom att vi i juni ska på återbesök igen och då besluta om vi kanske kan få trappa ner och testa utan medicin under semestern. Det kan ju hända att det vuxit bort!

Eftersom Leon igår hade lite feber fick han idag (pigg som bara en röjar-Ralf kan vara) vara hemma (följa med…) och friska på sig en sista dag. Imorgon, inga problem att gå till jobbet! tänkte jag tills Timnah kom hem från skolan med jobbig huvudvärk och feber…

Stackarn däckade direkt hon kom hem och har feber och huvudvärk trots värktablett, så nu är det bara att lägga vabbschema igen… Inte det smidigaste när man är ensam ansvarig på typ alla punkter i sin arbetsbeskrivning. No stress…

Sen kan jag ju för den som undrar berätta att vi även är strandade här i förorten minst en månad till. Det var både motor och turbo som havererat på bilen. Jä-tte-kul. Tur i oturen visade det sig att Timnah hade en pappa i sin klass som visat sig vara en ängel med bilverkstad. Han har helt tagit sig an vår (skrutt)bil och hittat både motor och turbo för jättebra pris (säger maken)(själv säger jag jättedyrt jättebraigt pris…). Dessvärre ska ängeln på semester nu i tre veckor och bilen får vila ut ytterligare.

Så nu får ni komma och hälsa på oss helt enkelt. Eller få besök av den del av skaran som går att trycka in i den lille röde. Fast å andra sidan, vi lär väl vabba ut den här månaden också, så vem behöver åka någonstans!B87B2370


Lämna en kommentar

Vi överlevde! Nätt och jämt…

B87B2087Med utgångspunkten uppstigning 05.00 för maken, 05.20 för Leon och undertecknad (nej det var inte tanken…) och väckning av motvilliga tre ca 06.30, så gick första morgonen som vi alla sex för första gången i våra liv skulle iväg på olika håll galant! Inget gråt vid lämning heller!

Eftermiddagen däremot…då maken hämtar tre glada men trötta och hungriga små mycket senare än vanligt och en stor egentligen (ja, det blev inte så…) ska iväg på dans. Man kan väl säga att den totala ljudnivån när en tv, en skrikande Leon, två stressade föräldrar som skriker för att överösta tidigare nämnda scenarion och en till slut övertrött sjuåring vars värld går under för att vi låter för arga – blev skrattretande ett tag. Efteråt. Under tiden skrek mitt inre (ok, och yttre…) ”ÅÅÅÅÅHHH vilken HÄRLIG vår vi kommer att FÅ!”

Och som plåster på såren så ringde verkstaden där bilen står och sa att det inte ”bara” var turbon som rasat utan motorn. Men  om makens magkänsla stämmer så stämmer inte det! To be continued…

Med mat i magen, napp i mun, en avbokad dans (gjorde andningen liiiite lättare den här kvällen måste jag säga), ett bad, två vällingar, en bok och mys så slutade dagen bra ändå. Som tur är. Vi måste ju göra om det i morgon.


2 kommentarer

Bergochdalbanan vi kallar livet

20150202_091903När man tröttnar på sina egna inlägg innan man ens har skrivit dem, då kan det hända att det tar ett tag innan bloggen uppdateras. Liksom när tiden man sitter ner utan sjukt barn eller dator med jobb i knät slutat existera.

Alla är vi ju mitt i livet, mitt i vårt eget liv, fyllt med krav, tidspress, vintervirus, vardagsångest, brist på träning osv osv. Varför skulle då mitt vardagspussel med ups and downs vara något att skriva om? Känns som att det skulle vara samma lika hela tiden om jag hade skrivit något sen sist. Inget nytt under solen om man säger så.

Det skulle handlat om alla tusen saker jag lär mig på nya jobbet, frustrationer, förändringar, relationer, stress, lugn, glädjen och hur fort tiden springer iväg. Om funderingar och drömmar kring Kenyaarbetet och andra förfrågningar. Säga nej eller lösa det? Våga satsa, tänka säkert? Om sorgen över alla bilder jag inte hinner ta och alla filmer jag ännu inte klippt. Om allt nytt jag vill lära mig och utveckla.

Om glädjen över hur fantastiskt bra det gick med inskolningen den där veckan då vi hade fem dagar på raken som alla (I know, ALLA) i familjen var friska. Om bästa maken som bara är…ja bäst, när undertecknad stressar upp sig över nytt jobb, prestera, leverera, älska, vara närvarande, känna sig otillräcklig. 20150202_131654Om bästa barnen som kämpar på i slask och snö, gråter över läxor och svettas i glädje på träningar, räknar ner dagar till födelsedag mitt i sommaren, längtar efter sovmornar men väl uppe blir mina solar som strålar precis så där mycket så man spricker inombords.

Om lunginflammationer, öroninflammationer och stela nackar efter hög feber.

Om tillfrisknande hos oss men alldeles för hastig bortgång i släkten…

Om att vilja hålla kontakt, träffas, umgås mer.

Om löpning som faktiskt kom igång bra men blev avbruten av vintervirus men bara väntar på att få en kickstart igen.

Om en liten lånebil som skulle lätta upp vardagens pusslande men sen visade sig bli räddare i nöden då stora familjebilen pajar och förmodligen kommer kosta skjortan att rädda livet på.20150203_092423Om beslutsångesten att lämna eller inte lämna ena halvan tvilling på förskolan när andra halvan är hemma. Om lättnaden när sprudlande glädje möter vid hämtning och det dåliga samvetet när krokodiltårar skiljer vid lämning.

Om drömmar till varmare länder med all tid i världen med de jag älskar mest…hela tiden.

Om värmen inombords när jag hör barnen tjuta av glädje i pulkabacken samtidigt som kropp och själ får anstränga sig ut i fingerstpetsarna för att inte bryta ihop när barn, kläder, bilskrap och minusgrader går åt helt olika håll vid tidspress.

Om tidiga mornar som ska bli ännu tidigare nu när även David börjat jobba heltid efter 8 månader hemma.

Om tacksamhet över all kärlek mitt i livet och påminnelserna till mig själv att inte springa för fort så jag missar det.

Gissar att det finns några som känner igen sig. Och eftersom det trots allt är en blogg om mitt liv, så vore det rätt svårt (och dumt!) att försöka låta den handla om något annat. Men om det blir så mycket roligare och mer spännande än så här är frågan. Men det känns så! De gånger jag stannar upp däremot och ja, stannar upp. Då kan jag faktiskt känna och insupa det faktum att livet inte går ut på att bara få allt att gå ihop. Och att det liv vi står mitt i just nu faktiskt är ganska spännande redan nu. Och det känns skönt.


Lämna en kommentar

Motgångar

Efter en kväll och natt med en över 40-gradig Livia, två feberreaktioner (läs; spyor över mor, dotter, golv, säng…), en resterande upphackad natt (läs; på sin höjd en timmes sömn i taget), en full arbetsdag, två klängiga bebisar i famnen (ok, de kanske inte är så mycket bebisar längre, men en gång ”bebisarna” alltid bebisar, right?!), en febrig Livia, två speedade stora barn, en piggare Livia på febernedsättande, och sen en hostig Livia som vill men inte kan sova (fortfarande…) – då orkar man inte skriva så genomtänkt. (snabbandas lite nu när David är inne hos sjuklingen)

Och de där timmarna man tänkt för extra jobb och kanske lite träning har på något sätt försvunnit från dygnet. Puts väck!

Så roligare än så här blir det inte med kläderna på.

Hälsa och en god (lång) natts sömn önskar jag er alla! ❤


Lämna en kommentar

Rivstart

Huvudet på 100 ställen samtidigt dygnet runt skulle man kunna säga.

Dagtid (för den som undrar vad ett slott och skola kan få en vikarierande ansvarig att hugga tänderna i de första två dagarna):

– personalmöte
– informationsuppdateringar på hemsida- planering av städbehov för våren + utskick till städfirma
– installation av tre nya mailadresser i outlook
– telefonsupport med mailleverantören ang. två av dessa mailadresser som inte vill fungera eller ge åtkomst
– genomgång av full inbox med gamla, potentiella och framför allt bokade kunder
– kånkande av extramadrasser för nästa veckas 60 nattgäster
– inläsning av årsplan för 2015
– kontakt med prel.bokade kunder för uppdateringar och bekräftelser
– problemlösning på hemsida (bland plug ins och formulär jag aldrig sett…)
– kompromisslösningar i väntan på nästa arbetsdag…
– bokningar av nya kunder
– samtal med annonsförsäljare
– listor, listor och listor (”att göra”, prio 1, 2 (ja, vad är viktigast egentligen?!), långsiktigt, läsa på, osv)
– uppdateringar av sociala medier
– blir nog lite övertid imorgon också…

Ja…ett litet axplock.

Nattetid (för den som undrar vad en tillika fyrbarnsmamma kan stå inför för vardagsutmaningar):

– har jag ställt klockan?
– Timnah friluftsdag
– Vilken tid ställde jag klockan nu igen?
– måste köpa galonisar till Leon innan onsdag
– när kommer jag vara tvungen att kliva upp när David börjar jobba?
– hur många timmar blir det egentligen för barnen på förskolan? (hur många gånger kan man räkna egentligen?!)
– om jag räknar en gång till kanske timmarna blir färre?…
– undrar vad x tyckte om utkastet på infofilmen från Kenya…?
– har jag ställt klockan?
– nu måste jag sova!
– Nej! Glömde plocka fram strumpor…kanske väcker de små om jag letar…får kolla tvättstugan..
– har vi frukt hemma?
– undrar om jag måste skrapa rutan imorgon…
– får nog redigera lite Kenya i morgonkväll också
– måste kliva upp så fort klockan ringer så jag inte väcker de små för tidigt
– har Noel överdragsbyxor på förskolan eller hemma?…
– hoppas halsen håller för en löprunda imorgon
– MÅSTE SOVA!

Egentligen är det nog inte allt jag vet om att jag ska göra som jag känner att jag inte hinner med eller är rädd att glömma bort som skapar den där pirrkänslan som gör det svårt att varva ner. Det är snarare allt jag vet att jag inte vet om att det ligger på mitt ansvar så att jag måste komma ihåg det som gör det lite smått nervöst så här i början.

Det är tur att jag har fem galningar jag kan komma hem och krama sönder och som kan hjälpa till att ta bort fokus från allt annat i alla fall för några korta timmar!B87B2023