När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.

Att ha 45 minuter på sig…

2 kommentarer

”NEJ Noel! Nu är det min tur!”
”Men JAG hade den!!””Nej, sluta nu! Det är min tur!”
”Men dra inte, det var jag som hade den!!”
”NEJ NU ÄR DET MIN TUR”
”DRA INTE!!”
”SLÄPP!”
”NEJ DU FÅR SLÄPPA!”
”OK DÅ SLÄPPER BÅDA PÅ TRE! ETT TVÅ TRE!!”

Timnah och Noel, som tre minuter tidigare satt och åt frukost går igenom och försöker lösa tredje världskriget över ett snöre och själv sitter jag fast i dubbelamning i rummet bredvid. Alla försök att bryta in och påkalla uppmärksamheten skrämmer bara de små, så det är bara att lämna det till de stora.

Vid det tillfället trodde jag aldrig att vi skulle komma iväg i tid, men allt (ok, jag kryper till korset, det mesta…) går om man vill!

Halv åtta, 45 minuter senare än tänkt, vaknar undertecknad (man ska inte sitta och skriva långa inlägg till sent på natten…) och alla barn sover. ”Stressa eller inse och komma försent, stressa eller inse och komma för sent?!…” Det blev några svängar med mig själv innan jag kände att ”äh, vi kan nog hinna!”. Timnah måste nämligen vara på skolan 8.30 senast, annars stänger de dörren till klassrummet och så får de som kommer efter vänta utanför tills det blir rast en halvtimme senare. Och som jag trodde när jag väcker två stora barn ur myshörnan (japp, där har de sovit de senaste nätterna, hur bra som helst. Börjar undra varför vi skaffade de varsin säng…), Timnah ville såklart inte missa samlingen.

Fram med kläder, på med kläder, var så god frukost framför TVn. ”Men nu kommer inte jag kunna komma och tjata på att ni ska äta hela tiden, så nu gäller det att ni gör det ändå, ok?!”

”Ok!”

Så var det bara att rycka upp de små. Tur man typ kan byta blöjor i sömnen (och då tänker jag inte på barnen…), för hej vad det kan gå fort ibland!
”Äter ni?!”

”Ja!”

Bra, vi litar på det… Dubbelamning, tjoho. Föredrar en i taget (särskilt nu när de blivit så stora), men nöden har ingen lag. Tredje världskriget bröt ut, men när jag var klar var det över. Snabbt in i björnarna och bilbarnstolarna. ”Timnah, glöm inte och ta en frukt!” ”Ok!”

”Dåså, då går vi och klär på oss ytterkläderna!”

”Nej mamma, vi måste borsta tänderna också!” Såklart…det får man ju inte glömma…(för det hade jag verkligen inte tänkt hoppa över med flit den här gången…).

Hann knappt kolla på klockan under tiden, men när vi satt i bilen hade vi den vanliga kvarten till godo och behövde inte ens stressa över skolgården. Hur gick det till?!  Måste varit för att jag själv körde på den naturligt nyvakna looken idag…(som om jag inte gjorde det varje morgon…).

Nåja. Nu; frukost och KAFFE!

 

Annonser

2 tankar om “Att ha 45 minuter på sig…

  1. Haha! Mycket igenkänning här! Fast jag har då bara två barn att få klara. Heja dig!

  2. Ping: Inte alltid på räls | När jag blir stor...

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s