När jag blir stor…

mitt liv. helt enkelt.


Lämna en kommentar

Tacksam

Vaknade upp och kände en sån tacksamhet i morse. Eller nej det var inte sant.

Klockan ringde 05.45 (en låååång halvtimme tidigare än vanligt för att hinna få upp och iväg alla och sen själv hinna med ett tåg till Västerås för dagens inspelning). Då var min första tanke snarare ”Gode Gud hjälp mig att få upp ögonen”.

Men sen! Väl på bussen och tunnelbanan sköljer det över mig. Tacksamheten över att morgonen gick så bra. Att mina små marginaler höll, att alla kom upp, att (nästan) allas tänder blev borstade, att alla utbrott uteblev, att vi har tak över huvudet och frukost på bordet. Att alla fyra älskar sin förskola och skola, för pussar, kramar och high fives vid avsked, att jag hade ett uppdrag att åka på, att en månads arbete gett nöjda kunder, att jag är frisk. Så tacksam för mina barn, min man, mina föräldrar och syskon, vänner och alla därtill. Osv.

Det är min önskan och strävan. Att varje dag låta glädjen och tacksamheten för allt jag har få stå över allt som saknas, mina tillkortakommanden och alla små och stora kamper som utspelas. Stunder som 05.45 blir liksom utsuddade och bortglömda på något konstigt sätt.

Med det, och ett litet klipp från tisdagens fotbollsträning då Leon fick kämpa hårt utan att nå sitt mål (och glädja undertecknad och omgivning längs vägen ), önskar jag en härligt glädjefylld helg!


Lämna en kommentar

Lycka är lyckliga barn

image

Årets första fotbollsträning för Noel och en hel liten familj i utkanterna av planen (läs: överallt och i vägen).

En mirakulös vändning på Livias feber (borta imorse) gjorde att även hon fick ‘pela baschket’
”Nej det är fotboll Noel ska spela”
”Jag åsså pela fotboll?”

Så vem kan motstå lite frisk luft och fyra glada ansikten?

Eller ska jag säga ansikten som strålar.  Det gläder verkligen mammahjärtat när längtan till träningarna, om det så är basket eller fotboll, bara bubblar över och det lyser i ögonen. Särskilt som jag själv lever på gamla meriter och spelar både fotboll och basket i hjärtat.

Att övriga delar av familjen får öva boll och skrattsinne i utkanten av planen under tiden gör ju inte saken sämre!

image


Lämna en kommentar

Lugnet som infinner sig när man väljer att vila i motgångarna

Måndag och en Livia med nästan 40 graders feber. En sen länge inbokad engångskurs för David och dag 3 på mitt nuvarande projekt som står och stampar lite på grund av yttre faktorer.

Att ta bort stressen över ovanstående och det faktum att det bara är att pussla om i schemat, ställa in ett utvecklingssamtal och gilla läget. Att bestämma sig för att sånt är livet, njuta av nya lösningar och sen slappna av i att jag har möjligheten att vara flexibel i mitt jobb, jag kan fastna med feberhet tjej i knät, allt går inte att påverka och vardagen är rätt bra ändå. Det är skönt.

image

Inget som inte lite te kan lösa.


Lämna en kommentar

Gästspel hos vintern

image

”Snö?! När det äntligen har blivit varmt och vår hemma och vi ska åka bort en helg så åker vi till snön och kylan!?”

Chocken när Timnah vaknar upp i bilen och skogen ligger mörk och snöfylld framför oss blir nästan till ilska. När sen temperaturen visar på -15 grader vid uppstigningen kl.7 imorse kände även undertecknad att storstadens analkande vår var mer lockande.

Men! Efter en dag med blå himmel, frisk (läs: bensinförgylld scooteravgas -) luft, perfekt antal grader och massa snölek så är vintern förlåten och en helg med trädklyvning och kusinlekar i snö avkopplande ”i väntan på våren” – tid.

image

image

image


1 kommentar

Ny luft under vingarna

vintergungaDet sägs att det är på barnen man märker att tiden går. Och snart fyller hon 9år, hon som fyllde 8 sist.

Nästan ett år sen sist.

En årskrönika kanske skulle vara på sin plats. Men det ska jag bespara er.

Nu är i alla fall en lång, utmanande, uppbyggande, lärorik och insiktsfull period över, och slottet är överlämnat till ny ansvarig. Sista dagen igår och efter det faktum att jag totaldäckade i soffan så fort barnen somnat och inte vaknade förrän maken (som även han somnat) väckte vid 01.30, så var det nog rätt mycket luft som gick ur mig i samband med att det ansvaret släppte. Mycket märklig känsla att från en dag till den andra inte behöva ”kontrollera” mailkorgar, processer, kontakter, relationer, pengar in och ut osv, men fantastiskt skönt!

Nu är jag klar med det. Väldigt nöjd, tacksam, stolt och glad och sjukt förväntansfull inför vad som komma skall framöver.

Ingen rast ingen ro dock, för idag hoppade jag på nytt projekt som sträcker sig en månad framöver. I mitt rätta element dock så det känns lekande lätt och bara roligt!

Lite häftigt att tänka på alla välsignelser längs vägen och att det här avslutet direkt fick en ny början i något nytt.

Sen är jag den första att erkänna att en semester inte vore så dumt.

151117050542


Lämna en kommentar

Timnah 8 år

Timnah 8 år-18 år har gått sedan den här ängeln damp ner i våra liv och ställde in skärpan på rätt horisont. Vår sprudlande, sprakande, viljestarka, omtänksamma, fantastiska Timnah. Tjejen vars önskan för dagen när ljusen blåstes ut (och som var hemlig fram tills läggdags) var att få vara med den bästa familjen. Önskan hade slagit in sa hon och en åttaåring somnade nöjd efter en somrig dag trots moln, och ett mammahjärta kommer sova gott i nostalgiska minnen och tacksamhet för världens bästa Timnah.


Lämna en kommentar

Uppstressad, bortkopplad, avkopplad, koppla av.

image

Vilken process det är att få semester. Då menar jag inte det faktum att man kommit så långt att det får stå i kalendern utan att komma till den punkt då man helt kan slappna av i kropp och själ och låta nuet vara det enda som förgyller och bygger upp med ny kraft och styrka för framtiden.

Hittills har jag haft en dryg veckas kalendersemester, men själsligt har den nog precis börjat.

Först nu har lugna stunder kunnat få vara just lugna stunder utan att oro för jobbet tagit vid. Det har gått bra när jag fortsatt vara uppe i varv, praktiskt, planerande, fixande med barn och bland vänner. Men så fort en påtår kunnat intas i sittande läge, när bilresan varit lugn eller kvällens tysta tagit över dagens ivriga så har hjärnan fortsatt på helvarv och slottsångesten tagit vid. Oron för vad man missat, allt som nu är lagt över på ersättare, glömt inför hösten osv. Problem har uppstått, hållit telefonen varm mellan varven och triggat varvshastigheten i hjärnan, och sen lugnats när det löst sig. Men inte förrän veckan i skogen, en vecka i Rossen, är till ända har jag nog lyckats intala min hjärna att styra om från oro till ”det löser sig” och det är inte hela världen om jag inte har all kontroll hela vägen.

Så nu rullar vi vidare mot nästa semesterort med en lite mer närvarande undertecknad. Och även om vi går mot en helg där mycket kan hända på jobbet så tänker jag inte oroa mig för det nu. Saker kommer med all säkerhet att hända, men det löser sig. För jag har semester!

image